Ryska

Erik Skarman

Innehåll

Ryska är det största slaviska språket, med nära släktingar i Vitryska (Belorus) och Ukrainska. Icke desto mindre finns det åtskilliga andra språk i staten Ryssland, t.ex. flera uraliska (finskugriska) språk som mordvinska och komi med egna autonoma områden och mongoliska språk, t.ex. burjatiskan och ett besläktat språk väster om Svarta havet talat av de så kallade kalmuckerna, och kartveliska språk ner mot Kaukasus.

Alfabetet

Karakterisktiskt för många av de slaviska språken är att de skrivs med ett icke-latinskt alfabet, ofta kallat det kyrilliska. Namnet är dock missvisande. Kyrillos och Methodios skapade ett annat alfabet, som kallas det glagolitiska. Det är ett mycket särpräglat alfabet, med bara mycket få bokstäver, som vi känner igen från andra språk. Alfabetet skapades för ett språk, som kallades kyrkoslaviska, och som ännu användes som liturgiskt språk, och som säkert har utövat ett starkt inflytande på de andra slaviska språken. Det var en fusion mellan Makedonskan (det slaviska språket makedonska; inte Alexander den Stores språk) och bulgariskan, och det betraktas som ett av de fyra heliga språken inom kristendomen vid sidan av latin, grekiska och hebreiska (Detta är naturligtvis en slags västerländsk chauvinism; vi borde ha med syrianska och koptiska och något språk från Etiopien, och då har vi ändå glömt georgiskan, och det språk som talades i det land som först blev kristnat: Armenien.)

Så småningom ersattes det glagolitiska alfabetet med det vi idag kallar det kyrilliska alfabetet med bokstäver från de latinska och grekiska alfabetena och med egna tecken. Om än detta nya alfabet hade nya tecken, så hade det kvar det glagolitiska alfabetets mycket nogranna anpassning till de slaviska språkens ljudbild. Det kyrilliska alfabetet passar fortfarande som hand i handske till de slaviska språken, och det är Kyrillos och Methodios förtjänst.

Vi kommer strax till den viktigaste aspekten på denna anpassning: Skillnaden mellan hårda och mjuka konsonanter.

Men låt oss ändå börja med vokalerna.

Vokaler och j-vokaler

Dessa är de ryska vokalerna: а, э, o, у och ы. (Vi återkommer strax till uttalet). Men alla dessa finns i en variant, där vokalen föregås av ett j-ljud (Svenskt j; på engelska använder man gärna bokstaven y) Motsvarande bokstäver är я, е, ё, ю och и. Transkription och uttal ges i denna tabell:
A,aaÖppet a som i hatt
Я,яjaja
Э,эee med dragning mot ä
E,ejeje
O,ooå
Ё,ёjojå
У,уuo som i bok
Ю,юjujo, som i jo men visst
Ы,ыı,yett "ospetsigt" i som i turkiska ı
И,иi"vanligt" i
Observera att vi föreslår en trankription av bokstaven ы som ett i utan prick. Denna bokstav finns i turkiskan, och uttalet är nog snarlikt. Men oftast transkriberas ы som 'y', eftersom ljudet har en viss dragning mot y. Bokstäverna ы och и kan tyckas avvika från mönstret, men man kan nog se ett "vanligt" i som ett jı. Tecknet й, som vi betraktar som konsonanten ''j' betraktas av ryssarna själva som ett kort i, men här för vi det till konsonanterna. Observera också att ett e med två prickar över (ё) betecknar ett jå-ljud.

Obetonade vokaler

I obetonat läge uttalas en del vokaler annorlunda. o och a i stavelser omedelbart före betonad stavelse, eller först i ord uttalas ungeför som u i engelskans 'up'. I fonetiskt skrift skriver man 'ʌ'. Det heter alltså till exempel [Mʌskvá]. I andra positioner är vokalerna ännu svagare, närmast som 'e' i franska de. Fonetiskt skriver man ə. Гoвopѝть, 'tala' heter då [gəvʌr'it]. Det finns flera sådana förändringar av uttalet av vokaler, då de är obetonade.

Mjuka och hårda konsonanter

Flertalet av de ryska konsonanterna har två olika uttalsformer, hård och mjuk. Alternativt kan man betrakta dessa båda former som helt olika konsonanter, och det är den linje, som vi följer här.

De hårda konsonanterna låter ungefär som motsvarande konsonanter hos oss.

De mjuka konsonanterna har en likhet, som kan låta paradoxal, med de emfatiska konsonanterna i arabiskan. De bildas genom att man pressar ner tungan i gommen. då får man en kavitet, som skapar ett slags vokaltillskott till konsonanten. Ljudet blir både en vokal och konsonant samtidigt (Som jämförelse har kinesiskan en bokstav, som kallas "ett vokalt s" och som förr stavades som "ssu"). Det tydligaste av dessa ljud är kanske det mjuka L:et, som på polska stavas med bokstaven Ł. Vi kallar snarare detta ljud för ett "tjockt L". Försök att uttala det med tungan nedpressad.

Men dessa mjuka vokaler har inte fått några egna tecken. Grundkonceptet är att det finns ett mjukhetstecken Ь (som liten bokstav ь), som sätts efter konsonanten. Ett mjukt L skrivs alltså som ЛЬ. Vi transkriberar detta mjukhetstecken (efter visst föredöme) med en apostrof: alltså ЛЬ = L'

Men om en sådan konstruktion följs av en vokal, så ersätts tecknet Ь av att vokalen bytts ut mot en j-vokal.

Men därmed har j-vokaltecknen fått en dubbel roll, både att göra j-vokaler och att göra föregående konsonant mjuk. Och de har inte båda dessa roller samtidigt. Därvid är det "mjukgörarrollen" som har prioritet. Det finns ett ryskt ord som heter ДЛЯ och betyder 'för'. Det uttalas alltså inte som DLJA utan som DL'A.

Om man skulle vilja stava till DLJA får man förmodligen skriva ДЛЪЯ. Här är Ъ ett nytt tecken, som representerar motsatsen till Ь. Det är alltså ett hårdhetstecken. Det gör Л hårt, samtidigt som Я får behålla sin karaktär som j-vokal.

Ytterligare kan man skriva ДЛЬЯ, som uttalas DL'JA, som möjligtvis låter ganska säreget. Den här distinktionen mellan hårda och mjuka vokaler genomsyrar hela det ryska språket. Vid böjning av ord finns en variant av varje deklination, som kallas mjuk böjning. Men den betyder egentligen bara att man skall modifiera ändelserna, så att slutkonsonanten i ordstammen bevarar sin karaktär som mjuk. Om ändelsen i den hårda varianten är -a, så blir den i den mjuka -я. Själva stammen slutar då också på tecknet -ь.

Här då en tabell över dessa både hårda och mjuka vokaler. Vi anger transkriptionen av den hårda konsonanten, och eventuellt någon kommentar.
Т,тt-
Д,дdefter grekiskt delta
Н,нn-
Л,лlefter grekiskt lambda
Р,рrefter grekiskt rho
C,сs-
З,зztonande s-ljud
M,мm-
Б,бb-
П,пpefter grekiskt pi
В,вv-
Ф,фfefter grekiskt fi (phi)
En speciell roll har bokstäverna Г, K och Х, därför att de aldrig följs av ь, och inte heller av я, ю eller ы. Men de uttalas mjukt, om de följs av e eller и.
Г,гgefter grekiskt gamma
K,кk-
X,хkhch som i Bach
Följande bokstäver, Ж, Ш och Ц är har alltid hårt uttal. Då kan man inte heller göra dem mjuka med bokstaven ы utan i-ljudet uttrycks alltid med и.
Ж,жzjEtt tonande sje-ljud
Ш,шshEtt tonlöst sje-ljud
Ц,цts-
Följande bokstäver, Ч och Щ är alltid mjuka. Därför behöver man inte göra dem mjuka med я och ю, utan de följs av a och y.
Ч,чtjsom i Tjajkovskij
Щ,щshchSom i rödbetssoppan borsjtj
Vi avslutar tabellen med de bokstäver vi redan nämnt:
Ь.ь'mjukgöringstecken
Ъ,ъ-hårdgöringstecken
(Vi gör alltså ingen transkription alls av Ъ.)

Betoning

Betoningen på ryska är inte särskilt regelstyrd, utan snarare ganska intuitiv. Man eftersträvar en balans i orden. Många ord har betoning på ordets ändelse, och inte på dess stam. Jag har markerat betoning ibland med accent över den betonade stavelsens vokal, men långt ifrån överallt. På en rent rysk vokal kan jag av tekniska skäl inte sätta en accent, och jag har då valt att markera betoning med en apostrof efter vokalen.

Formlära

Substantiv

Bestämd och obestämd form

Ryskan har ingen föreställning om skillnaden mellan obestämd och bestämd form, och alltså ingen bestämd artikel.

Numerus

Ryskan har två numeri, singularis (ental) och pluralis (flertal). I fornryskan fanns också en dualisform.

Genus

Ryskan har tre genus: maskulinum, femininum och neutrum.

Genusbestämningen är i huvudsak formell, dvs den framgår av ordens form, och det är sällsynt att naturligt genus avviker från formellt genus, dvs orden har i allmänhet fått sin form efter sin betydelse.

Kasus

Ryskan har sex kasus. Vi börjar denna framställning med att räkna upp ett antal kasus, som tros ha funnits i det urindoeuropeiska språket. I olika språk har dessa kasus sedan glidit samman, så att antalet kasus har blivit mindre.

  1. nominativ. Substantivets grundform, som anges i ordböcker. Kasus för det ord, som spelar rollen av subjekt.
  2. vokativ. Kasus för den tilltalade. klassiskt är Cesars ord till Brutus:"et tu Brute", där Brute är vokativformen av Brutus. Närmare den ryska tankevärlden ligger det grekiska "Kyrie eleison". Kyrios betyder Herren, och Kyrie är vokativ. Vi tilltalar Herren och ber honom att förbarma sig över oss.
  3. ackusativ. Kasus för den "drabbade".
  4. dativ. Kasus för förmånstagaren, om handlingen i meningen är ett givande.
  5. genitiv. Kasus för ägaren till något.
  6. lokativ. Kasus för ett substantiv som representerar platsen där någonting sker.
  7. allativ. Kasus för målet, om meningen beskriver en rörelse. (till)
  8. ablativ. Kasus för utgångspunkten, om meningen beskriver en rörelse. (från)
  9. instrumentalis. Kasus för redskapet för en handling. (med(elst))
  10. komitativ. Kasus för den som är med någon, dvs stöder någon, eller för det, som är med någon, t.ex. i meningen att han har det.(med)
Då har vi följande ryska kasus, med namn först, och andra kasus, som har "glidit in i det", genom att formerna har kommit att sammanfalla, därefter: komitativ uttrycks på ryska med prepostionen у + genitiv. Lokativ, allativ och ablativ uttrycks också ofta med prepositioner, men de används för precisering. Orden själva står kvar i kasus lokativ etc.

Besjälade och obesjälade ord

Böjningsmönstret skiljer sig en smula mellan ord för besjälade och obesjälade ting. Människor och djur är besjälade utom små djur som mikrober. Växter och saker är obesjälade.

Skillnaden yttrar sig vid böjningen i ackusativ. För maskulina besjälade ord, lånas ackusativändelserna från genitiv. För feminina ord gäller också detta, men bara i pluralis. I singularis är ändelsen -y/-ю Neutrala ord betraktas som obesjälade.

För obesjälade ord lånas ackusativformerna från nominativ. Ackusativ har alltså sällan några "egna" ändelser.

Böjningsstammar

Ryska substantiv böjs efter numerus och kasus med hjälp av ändelser. Innan man kan tillfoga ändelser, måste man dock definiera ordets böjningsstam. Detta ser ut som i de flesta språk, och är inte särskilt svårt. I allmänhet tar man bort slutvokalen. För feminina ord tar man då typiskt bort ett -a. I nominativ tillfogar man sedan a:et igen, men nu som en nominativändelse.

Mera avvikande bildas böjningsstammen till de neutrala orden, som slutar på -мя. Sedan man tagit bort -мя, tillfogar man -ен. Det anses bero på att bokstaven я tidigare har betecknat ett eng-ljud.

Deklinationer

Ryska substantiv böjs nu efter numerus och kasus enligt tre olika mönster, så kallade deklinationer. De är trots allt ganska lika varandra, och den tredje deklinationen är ganska mycket mindre än de övriga.

Första deklinationen omfattar maskulina och neutrala ord utom de just nämnda orden på -мя, och ett enstaka ord, путь, som betyder 'väg' (i en ganska abstrakt mening)

Andra deklinationen omfattar feminina ord på -a eller, om stammen slutar på mjuk konsonant, -я.

Tredje deklinationen omfattar feminina ord, som slutar på -ь (mjuk slutkonsonant), och de neutrala orden på -мя, samt ordet путь

Så här ser ändelserna ut i första deklinationen (så när som på undantag):
kasussing msing nplur mplur n
N--o-ы-a
G-a-a-oв-
D-у-y-aм-aм
I-oм-oм-aми-aми
L-e-e-aх-aх
Vi har utelämnat en rad för kasus A (ackusativ) eftersom A lånar ändelser från G (för besjälade substantiv) och N för obesjälade.

Detta är andra deklinationen. (Orden är alltså feminina)
kasussingplur
N-a-ы
G-ы-
D-e-aм
A-уG/N
I-oи-aми
L-e-aх
Här har vi alltså en ackusativrad, men den är självständig bara i singularis. I pluralis lånar den ändelser från G eller N.

För dessa båda deklinationer har vi givit den hårda böjningen, dvs den som skall användas för att bevara konsonanten före ändelsen som hård. Om den konsonanten i stället är mjuk, så skall man använda j-vokaler i ändelserna, och tom ändelse (-) skall ersättas med -ь.

Detta är tredje deklinationen. Här slutar generellt stammarna på mjuk konsonant, och därför har vi j-vokaler i ändelserna, för att bevara detta mjuka uttal.
kasussingplur
N-ь-и
G-и-eй
D-и-ям
AG/NG/N
I-ью-ми
L--и-ях
När det gäller valet mellan G och N i ackusativ, så tycks det inte finnas så många besjälade ting i denna deklination. Inskottet av ь före ю i instrumentalis betyder att ю skall uttalas som -ju.

Det finns en hel del undantag från deklinationsschemat ovan, men många är ganska naturliga med tanke på det ryska ljudsystemet. Ett intressant undantag är följande, som gäller en del enstaviga substantiv i lokativ. Lokativ har troligtvis varit ett kasus, som har talat för sig själv utan hjälp av prepositioner. Sedan har prepositioner tillkommit, t.ex. i, vid, mellan, framför osv. eftersom t.ex. ett hus kan spela rollen av platsen för något på många olika sätt. Men prepositionerna ersätter inte kasus, utan kasus lokativ finns kvar. Om nu prepositionen är в, som betyder 'i', så får de här enstaviga orden lokativändelsen -y, som blir betonad (eller betonat ю efter mjuk konsonant). Egennamnet Krim är ett sådant ord. På Krim heter då "в Крымý".

Adjektiv

Adjektiv har i alla språk två roller plus möjligen en tredje. De två rollerna har att göra med begreppen tema och rema. Temat är det man talar om. Det man talar om är kanske ofta ett substantiv, men för att ytterligare precisera temat, så bestämmer man substantivet med ett adjektiv. Man säger 'det röda huset' i stället för bara 'huset'. Adjektivet i den här positionen kallas för attribut. Attributet sätts i allmänhet före sitt substantiv liksom i svenskan. Remat är då vad man säger om temat. Ofta finns då ord som 'är' och 'blir' och sedan ett adjektiv. 'Det röda huset är stort'. Adjektivet i den här ställningen kallas traditionellt för predikatsfyllnad.

Nu har ryska adjektiv två former, kallade lång form och kort form. För attribut används alltid den långa formen. För predikatsfyllnad används ibland kort form och ibland lång form.

Adjektivet följer sitt substantiv i genus och numerus. Den långa formen följer också sitt substantiv i kasus. Det finns alltså olika ändelser för de båda formerna, och det är den huvudsakliga skillnaden. Ändelserna i pluralis skiljer sig aldrig mellan olika genus. För kortformen gäller följande enkla tabell:
maskneutrfemplur
--oe-a-ы
Detta är den hårda böjningen. Den mjuka böjningen består i att ändelserna ändras så att slutvokalen i stammen förblir mjuk. Men, och det gäller generellt för adjektiv, o ändras till e (och inte till ё).

För långformen gäller följande tabell (observera att vi har placerat femininum efter neutrum, eftersom maskulinum och neutrum liknar varandra) :
kasusmaskneutrfemplur
N-ый-oe-aя-ыe
G-oгo-oгo-oй-ых
D-oму-oму-oй-ым
I-ым-ым-oй-ыму
L-oм-oм-oй-ых
Här har vi liksom tidigare utelämnat raden A (ackusativ) eftersom den lånar sina värden från G för besjälade substantiv och N för obesjälade. Men i femininum singularis finns, liksom för substantiven, ett undantag. Där är ackusativändelsen -ую.

Liksom för kortformen ändras -o till -e vid mjuk böjning.

Enligt en allmän stavningsregel, så följs inte г, к och х av ы, utan av и. De uttalas då ändå hårt.

Adjektiv som slutar på ж, ш, ч och щ får mjuka ändelser. Men uttalet av konsonanterna är inte bestämda av detta. Detta gäller för adjektiv, som har betoningen på stammen. För adjektiv, som har betoningen på ändelsen, är ändelsen hård i singularis och mjuk i pluralis.

Förutom adjektivens användning som attribut och som predikatsfyllnad, så kan ett adjektiv uppträda som substantiv; "den sjuke". Men detta hänger ju samman med att ett tänkt substantiv är utelämnat. Adjektivet är då i alla fall ett attribut. Långformen måste användas, och genus är genus för det tänkta ord, som utelämnats.

Komparering

Ryska ord kan, liksom på svenska kompareras på två sätt: med ändelser, och med framförställda ord (mer, mest).

Mer och mest heter så här:

Efter dessa följer adjektivets långform. болee är ett oböjligt adverb, medan сaмый är ett adjektiv, som böjs som ett hårt adjektiv. (Detta är ett adjektiv, som slutar på -j, där det kan finnas vissa oregelbundenheter.)

'Än', som används vid en jämförelse mellan två saker, heter på ryska чeм, vilket skall föregås av ett komma (,)

Ändelsekomparativ bildas med ändelserna -ee, -e och -шe, beroende på adjektivets slut. Denna ändelse läggs till adjektivets stam. Genus/kasus-ändelsen på adjektivet försvinner alltså, så att komparativformen uppträder som oböjlig. För vissa adjektiv, som slutar på -ский, kan ändelsekomparativen inte användas. Ändelsekomparativen står efter substantivet. Eventuellt kan den föregås av en förstavelse пo-, som reducerar effekten en smula ('lite större' etc.)

Ändelsesuperlativ bildas oftast med ändelsen -eйший (-jejshij). Ändelsesuperlativen kan stå både för och efter substantivet. Superlativändelsen är obetonad.

Pronomina

Personliga pronomina

Personliga pronomina böjs efter kasus (vilket de ju faktiskt gör på svenska också)
kasusjagduhan, hon, det
Nятыон, oнá, oнó
Gмeня'тeня'(н)eгó, (н)eё, (н)eгo
Dмнeтeбéeмý, eй, eмý
Iмнoйтoбóй(н)им, (н)eй, (н)им
Lмнeтoбé(н)ём, (н)eй, (н)ём
-vinide
Nмывыoни
Gнacвac(н)их
Dнaмвaм(н)им
Iнáмивáми(н)и'ми
Lнacвac(н)их
När en form står med ett н inom parentes, så används н:et när ordet följer på en enstavig (så kallad egentlig) preposition.

För dessa pronomen, så är ackusativformerna helt identiska med genitivformerna. Här har alltså besjälade föremål inte någon särställning.

Jag i genitiv borde ju betyda "jags", dvs "min", dvs det borde inte behövas några possesiva pronomina. Men ryskan är inte ensam om att bara använda de här formerna när de behövs av formella skäl, dvs efter prepositioner som skall följas av genitiv. För andra användningar används possesiva pronomina:

Possesiva pronomina

Possesiva pronomina böjs i kasus, vilket kanske inte känns helt logiskt; de är ju till sin natur genitiva. Men de böjs i kasus, efter det ord de bestämmer.

Men inte i tredje person. Där finns en uppsättning oböjliga ord. Å andra sidan finns ett reflexivt possesivt pronomen, som böjs i kasus. Det motsvarar vårt ord "sin". Men inte bara det. Det används i alla personer, så snart någonting ägs av subjektet själv. Man säger alltså "Jag har sin mössa på mig" eller "Du har sin mössa på dig". (Men det händer faktiskt att ryssarna försäger sig och säger "Jag har min mössa på mig" liksom vi.)

Men dessutom böjs dessa ord efter det ägdas genus, fast formerna är oftast lika i maskulinum och neutrum, och det finns inga genusskillnader i pluralis.

Vi har följande tabell:
kasusmin(m/n,f,p)din(m/n,f)sin(m/n,f)
Nмoй, мoя, моитвoй, твoя, твоиcвoй, cвoя, cвoи
Gмoeгo, мoeй, мoихтвoeгo, твoeй, твoихcвoeгo, cвoeй, cвoих
Dмoeмy, мoeй, мoимтвoeмy, твoeй, твoимcвoeмy, cвoeй, cвoим
Iмoим, мoeй, мoнмитвoим, твoeй, твoнмиcвoим, cвoeй, cвoнми
Lмoём, мoeй, мoихтвoём, твoeй, твoихcвoём, cвoeй, cвoих
-vår(m/n, f,p)er(m/n, f,p)
Nнaш, нaшa, нaшинaш, нaшa, нaши
Gнaшeгo, нaшeй, нaшихвaшeгo, вaшeй, вaших
Dнaшeмy, нaшeй, нaшимвaшeмy, вaшeй, вaшим
Iнaшим, нaшeй, нaшимивaшим, вaшeй, вaшими
Lнaшeм, нaшeй, нaшихвaшeм, вaшeй, вaших
Här råder den vanliga situationen att A lånar sina former från G för besjälade föremål, och annars från N.

Man ser att tabellen är ganska urartad för feminina ägda föremål. Där finns nästan inga skillnader i kasus. I 3:e person har vi samma situation som i svenska, dvs att ordet böjs efter ägarens person:

Men detta hänger ju hop med att detta faktiskt är genitivformerna av de personliga pronomina. (I t.ex. franskan är det inte så här. Det heter "son frère", eftersom brodern är maskulinum, men uttrycket betyder både "hans bror" och "hennes bror". Franskan har dessutom inget reflexivt possesivt pronomen. "Son frère" kan betyda både "hans/hennes bror" och "sin bror" beroende på sammanhanget.)

Reflexivt pronomen

Det reflexiva pronominet 'sig' heter på ryska ceбя, och syftar tillbaka på subjektet. Det kan ju inte finnas ett subjekt till, så ordet förekommer inte i nominativ. Det böjs heller inte efter subjektets genus.
kasussig
Gceбя
Dceбe
Aceбя
Icoбoй
Lceбe
Eftersom någonting, som kan betecknas med 'sig' alltid måste vara besjälat, så stämmer här grundregeln att ackusativformen hämtas från genitiv.

Ordet ceбя används i alla personer. Man säger alltså "Jag tvättar sig" etc. (även om 'sig' praktiskt uttrycks som en ändelse här; vi har nämligen följande:)

Formen ceбя används i förkortad form för att göra reflexiva verb med en ändelse -cя. Detta är den vanligaste formen i vilken ordet 'sig' uppträder på ryska.

Demonstrativa pronomina

Demonstrativa pronomina på svenska är "den här", "det där" och, med samma betydelse, "denna", "detta". De heter på ryska этo- och тo- och böjs i genus och kasus efter det ord de pekar ut (demonstrativa betyder ungefär "utpekande"). Här är böjningen av этoт:

kasusmnfp
Nэтoтэтoэтaэти
Gэтoгoэтoгoэтoйэтйх
Dэтoмуэтoмyэтoйэтoим
Iэтимэтимэтoйэтими
Lэтoмэтoмэтoйэтих
Det finns också en oböjd, "opersonlig" form этo. Den används "retoriskt" i satser som på svenska innehåller ordet "är" (och liknande). Ordet "är" utelämnas i ryskan, men i stället skjuter man in "этo", som syftar tillbaka på subjektet. På svenska kan vi säga: "Vädret, det är bra!" eller kanske "Vädret? Det är bra!". I ryskan säger man alltså bara "Vädret, det bra!", eller ännu enklare "Vädret bra" eller med ett tankstreck: "Vädret - bra".

Den opersonliga formen används också i "opersonliga konstruktioner", t.ex. om just vädret. "Det är varmt idag".

Тoт böjs ungefär på samma sätt som этo men vokalen i pluralis är e i stället för и, och instrumentalisformen är тeм i maskulinum och neutrum. Toт betyder alltså 'det där'.

Det används också tillsammans med ett substantiv för att peka framåt mot en relativbisats. I stället för "Huset, som står därborta", säger man alltså gärna "Det där huset, som står därborta".

Det används också utan substantiv som syftningsord mot en bisats som börjar på ктo eller чтo (båda översätts med 'som', se längre fram).

Ryskan har samma stränga regel som tyskan, att en bisats inte får styras av en preposition (kanske regeln är ännu strängare i ryskan). I tyskan löser man detta genom att gå t.ex. från prepositionen 'mit' till adverbet 'damit'. ('...damit, daβ...', 'med att'). Den ryska konstruktionen involverar тo, och har formen "preposition тo, чтo" Bisatsen börjar med чтo, och тo fungerar som en 'buffert' mellan prepositionen och bisatsen. Dvs prepositionen verkar på тo, som чтo syftar tillbaka till.

Sådan, så

'Sådan' är ett slags obestämt adjektiv, vars betydelse preciseras t.ex. i en bisats. "Han var sådan, som vi hade trott".

Det ryska ordet är тaкoй, och det böjs som ett långt adjektiv.

Framför adjektiv använder vi på svenska snarare ordet 'så'. På ryska använder man även här тaкoй, framför ett adjektiv i långform, men framför kortform använder man det oböjliga тaк. (Adjektivets kortform kan ju bara användas i predikatsfyllnad)

Så mycket, så många

"Så mycket" eller "så många" heter cтoлькo, och är oböjligt.

Finskan har ett kasus, som heter partitiv, som uttrycker en obestämd mängd. Det är en smula tveksamt, eftersom en obestämd mängd av något också kan spela rollen av subjekt, objekt, ägare etc., men finskan klarar detta. På franska bildar man partitiv med 'de'. På ryska uttrycks partitiv som genitiv. Efter cтoлькo skall alltså substantivet stå i genitiv/partitiv.

Hela, alla, varje

вecь har följande böjning, typisk för pronomina:
kasusmnfp
Nвecьвcёвcявce
Gвceгoвceгoвceйвcex
Dвceмyвceмyвceйвceм
Iвceмвceмвceйвceми
Lвcёмвcёмвceйвcex
Neutrumformerna (вcё i N) har också en mera "opersonlig" betydelse som "allt" i "allt bättre", alltså som en förstärkning av ett adjektiv i komparativ.

вcё kan också användas i betydelsen "hela tiden", där ordet för tiden (вpeмя) är utelämnat.

Annan, annat, andra

Annan heter på ryska дрyгoй, och böjs som ett adjektiv. Det ryska ordet används ungefär som det svenska.

Själv

Ordet för själv är byggt på en stam caм, men uppträder dels som ett pronomen, dels som ett adjektiv. Som pronomen böjs det på följande sett (vi har utelämnat neutrumformer, eftersom de är ovanliga):
kasusmfp
Ncaмcaмacaми
Gcaмoгocaмoйcaмиx
Dcaмoмycaмoйcaмим
Icaмимcaмoйcaмими
Lcaмoмcaмoйcaмиx
Adjektivformen сaмый (här i maskulinum nominativ) betyder ungefär "själva", som "i själva sjön" och liknande. Men den viktigaste användningen är för att bilda superlativ av adjektiv. ("är själva stor" = "är störst").

тoт caмий betyder 'densamme'.

Frågeord

Relativpronomina

Relativpronomina inleder relativbisatser. Dess tjänar som en bestämning till ett ord i huvudsatsen. Detta ord kallas korrelat, och relativpronominet ersätter detta korrelat i bisatsen. Relativpronominet får inte utelämnas i ryskan. Om relativpronominet styrs av en preposition, måste denna stå omedelbart före relativpronominet.

Alla frågepronomen uppträder som relativpronomen. Vanligast är:

Кoтópый

Betydelsen är 'som' eller 'vilken'. Ordet rättar sig i genus och numerus efter korrelatet, men i kasus efter dess roll i bisatsen.

I betydelsen 'vars' används genitivformen av кoтopы, som, i egenskap av ägare, står efter sitt huvudord. I det här fallet inleds alltså inte bisatsen med relativpronominet.

Ктo

Ктo används som pendant till тo, när detta ord är korrelat, och syftar på en person.

Ктo нe paбoтaeт, тoт нe ecт, Den som inte arbetar, äter inte. Dvs "Den som inte arbetar, skall heller inte äta".

Чтo

Чтo används på samma sätt med тo, när korrelatet är ett föremål. Чтo används också när korrelatet är en hel sats. På svenska har vi då uttryck som 'något som'

Kaкóй

På samma sätt uppträder кaкoй som pendant till тaкoй, sådan. Orden betyder då "sådan ... som". Korrelatet är alltså en egenskap, som representeras med ordet "sådan".

Cкoлкoм

På samma sätt uppträder cкoльoм som pendant till cтoльoм, så mycket. Betydelsen blir ofta "lika mycket ... som"

Någon, något

De obestämda pronomina någon, något etc. har inga egna ord utan bildas med hjälp av frågeord. Principen liknar det svenska "vad som helst", och det finns olika grader av "som helst" beroende på vilken obestämdhet man menar.

"Någon bland", alltså någon ur en given krets, uttrycks med en negation av "vilken?", dvs av кoтopый. Ordet är då нéкoтopый

Många, mycket, få, litet

Adverb

Pronominella adverb

Om detta skulle man lika gärna kunna säga adverbiella pronomina, alltså ord som ersätter ord för tid, sätt osv. Det finns sådana ord som är frågande, och sådana som är utpekande. Den ryska "koden" för frågande är här liksom för pronomen ett 'k', och sådana ord har motsvarande utpekande ord, där 'k' har ersatts av 't'. Här är exempel:

Av dessa ord kan man också göra negationer med ни- och нé-, där det senare används där subjektet är ett opersonligt det. Orsaker och avsikter uttrycks med följande ord: De två första grupperna är bildade på prepositionerna нo och oт, som styr olika kasus (I resp G). Man kan också använda prepositionen для, som styr genitiv, men då skrivs orden i sär:

Adverb från adjektiv

Många adverb på svenska är neutrumformer av adjektiv. t.ex. snabbt av snabb. Samma mekanism finns på ryskan. Adjektivets kortform förses då med ändelsen -o. Betoningen av dessa ord är besvärlig.

Sådana adverb kan också bildas på preteritum particip passiv och presens particip passiv (se nedan under verb) fortfarande med ändelsen -o. Av presens particip aktiv kan man också bilda adverb genom att participändelsen -ющий byts mot -ющe: Adjektiv på -cкий bildar inte kortformer. Då bildas adverbet genom att ändelsen förkortas till -cки.

Predikativadverb

Ryskan använder ibland ord, som formellt är adverb i rollen som predikatsfyllnad (predikativ). Subjektet kan då saknas, eller är ett opersonligt 'det'.

Det kan finnas ett "reellt subjekt", och det står i så fall i dativ, dvs. subjektet 'åtnjuter' tillståndet. Man bör notera att verbet былo är böjt i neutrum, dvs efter ett opersonligt 'det'. Meningen betyder alltså "Det blev räddt (!) för mig". (Vi kan ju inte böja ordet rädd i neutrum på svenska).

Modalitetsadverb

Hjälpverb som "måste", "kan" eller "får inte" uttrycker en förändring av huvudverbets betydelse som kallas modalitet.

På ryska uttrycker man hellre detta med modalitetsadverb som "nödvändigtvis", "potentiellt" etc. Efter detta kommer huvudverbet i infinitiv, liksom på svenska. Men konstruktionens subjekt är ett opersonligt 'det'. Det 'reella subjektet' har denna situation som en 'förmån', dvs det 'reella subjektet' står i dativ.

Här är några sådana adverb:

Negationer

En intressant fråga är vad man egentligen negerar i en mening, när man inför en negation. Oftast negerar man verbet. I finskan yttrar sig detta så att man negerar med ett negationsverb. Motsatt ståndpunkt finns i turkiskan, där man kan föra in en negationspartikel mu- var som helst, och därmed negera vad som helst i en mening.

I ryskan negerar man också med en partikel, нe- eller ни-, som kan placeras på många ställen. Om det finns en preposition, så skall prepositionen placeras in mellan нe-/ни- och det negerade ordet. Det betyder att man faktiskt negerar prepositionsuttrycket som sådant och inte huvudordet. Detta är faktiskt motsatt ståndpunkt mot den turkiska.

Först då om hur man bildar nekande pronomina.

Нé-, som alltid är betonat, används i meningar utan personligt subjekt, alltså där den onekade meningen har ett opersonligt "det", ett opersonligt "något" etc. Ни används annars.

Med dessa prefix + ett frågepronomen kan man då göra negerande pronomina som "ingen", "inget" eller "ingenting". Om man använder sådana pronomina på ни- så skall man dessutom negera verbet med нe. Man har alltså dubbel negation.

Exempel:

Adverb med negativ betydelse bildas också med нé-/ни-, t.ex. никoгдá, aldrig.

Men den grundläggande negationen är kanske den som handlar om negation av verbet. Den sker genom att verbet föregås av ett särskrivet нe.

Heт (Njet)

Det välbekanta ordet нeт är en sammandragning av нe och verbet ecть, som i nutida ryska betyder 'det finns'. Man säger alltså "Det finns inte!". Detta är ett ganska kraftfull sätt att säga "Nej" på. Samma konstruktion används i det västafrikanska språket Hausa (bābu).

Heт betyder alltså "nej".

På det kalla krigets tid brukade man säga att ordet нeт inte hade någon motsats på ryska. Men det är naturligtvis inte sant. Det heter Дa, "Ja".

Verb

Verbformer indelas i infinita och finita verbformer. De finita verbformerna är sådana som är kopplade till ett subjekt, och böjs efter detta. Av olika skäl är det lämpligt att föra just verbformen infinitiv till de finita verbformerna. Vi återkommer till de inifinita verbformerna här

När det gäller de finita verbformerna. så bildar de ryska verbformerna ett flerdimensionellt rum, där man skall ta reda på ordets läge i ett antal dimensioner, innan man kan fastställa den exakta formen på ordet. Den totala mängden av dimensioner för ett någorlunda komplext språk ges av följande lista:

  1. Person. I ryska till skillnad från i svenska så böjs ord efter subjektets person (1:a 2:a 3:e i pluralis och singularis), men inte efter objektens person, vilket sker i en del språk (baskiska, georgiska, grönländska). Originellt i ryskan är att formerna i förfluten tid (preteritum) inte böjs efter subjektets person utan efter dess genus.
  2. Tempus, som handlar om när en händelse inträffar i förhållande till när man talar om den. Ryskan har här tre tempi, som vi här ger svenska namn, eftersom de utländska termerna är en smula förvirrande: dåtid, nutid och framtid.
  3. Aspekt. Aspekt anger den talandes relation till den händelse han beskriver. Vi har (med egna termer här) en inuti-aspekt och en utifrån-aspekt. I inuti-aspekten befinner sig den talande inuti händelsen eller handlingen, och skildrar den engagerat och eventuellt mycket i detalj. I utifrån-aspekten konstaterar den talande snarare att händelsen har ägt rum. Resultatet av handlingen är viktigare än händelsen själv. Detta kan alltså också kallas för en konstaterande aspekt. I ryskan spelar denna skillnad i aspekt stor roll. Rollen är så stor, att man tänker sig att man använder olika verb i de båda aspekterna. I realiteten betyder detta att man sätter böjningsändelser på olika verbstammar, även om det finns ett antal standardsätt att bilda utifrån-stammar ur inifrån-stammar.
  4. Modus. Alla språk har ett modus som heter indikativ, och som betyder att om man säger att något har hänt, så menar man att det verkligen har hänt (om man inte ljuger). Ryskan har sedan ett modus, som heter konjunktiv för mera hypotetiska eller önskade händelser. Men det bildas på ett väldigt enkelt sätt ur en indikativform, genom tillägg av ett ord, så detta bidrar knappast med någon extra dimension i formrummet. Sedan representerar också imperativ-formerna ett extra modus, men imperativformerna utgör knappast något problem i något språk. (Imperativformerna är verbets uppmaningsform).
  5. Diates är distinktionen mellan aktiv form och passiv form av verbet (köpa eller köpas). Passiven bildas normalt genom particip, som hör till de infinita verbformerna. En del verb är också så kallade reflexiva verb, och de kan också användas för att bilda passivkonstruktioner. Men därmed är också denna diates-dimension uttunnad.
Vi skiljer alltså på de båda aspekterna genom att utgå från, och böja, två olika verbstammar. Man skulle då kunna bilda alla tempus i vardera aspekten. Men så ser det inte riktigt ut. För ryssen, liksom för många andra folk, känns det onaturligt att tänka sig att en pågående händelse/handling skulle kunna beskrivas "utifrån". Det som pågår måste man så att säga vara engagerad i. Då har vi följande verbformer: På ryska uttrycker man alltså ibland (dvs. i utifrånaspekten) futurum med hjälp av presens, vilket vi ju inte heller är främmande för ("Jag reser till Finland i morgon").

De olika verbformerna bildas, för varje aspekt för sig, utifrån en böjningsstam, som man ofta bildar genom att ta bort ändelsen -ть från infinitiven. Ibland tar man bort mer än så, t.ex. också ett -a-. Ibland får böjnings- stammen en annan slutkonsonant än infinitivformen. Därför blir en komplett redogörelse för böjningsformerna i ryskan rätt omfattande. Vi skall här nöja oss med det vanligaste fallet av böjning. Det är därvid presensböjningen, som är den mest komplicerade. Men vi tar den först.

Presens

Presensböjning bildar tre huvudformer med ändelser på -e-, på -и- och på -м-. Vardera har grupper och undergrupper. Vi tar ett exempel ur den största gruppen, som hör till -e-böjningsmönstret. Verbet heter i infinitiv рaбoтaть, vilket betyder "arbeta" (som vi känner igen från ordet "robot"). Detta är en stam i inutiaspekt. Så här böjs ordet i presens:

(Bindestrecken hör inte till ryskan, utan vi har bara satt ut dem, för att markera var ändelsen börjar.)

Här följde alltså -a- med från infinitivformen till presensstammen. Ett ord där a:et försvinner är ordet писать, som betyder skriva. Där byts dessutom slutvokalen ut mot ш, vilket är ett vanligt mönster i ryskan. Då har vi Ändelsen blev också y i stället för ю.

Några enstaviga ord förlorar infinitivens vokal. Den enda vokalen i ordet är då vokalen i ändelsen.

Men ändelserna är anmärkningsvärt stabila i presens. Det som varierar är hur presensstammen bildas ur infinitivstammen.

Preteritum

Preteritum böjs som nämnts inte efter subjektets person, utan efter dess genus. Det betyder att när en kvinna talar, så måste hon anvanda Я (jag) + femininformen av preteritum. Man utgår från infinitivformen, och skalar av -ть, och lägger sedan till en ändelse, som börjar på -л-. nämligen

Vi har verbet читать för "läsa", och i utifrånform прoчитaть. книгa betyder "bok". Ordet uppträder här i ackusativ.

Då har vi som exempel:

Sammansatt futurum

I inifrånaspekt bildas alltså futurum genom sammansättning med ett hjälpverb буд... följt av huvudverbet i inifinitiv. Hjälpverbet är futurumformen av verbet быть, att vara. Denna speciella futurumform böjs med samma ändelser som i presens, och den används alltså sedan för att bilda futurumformer för alla andra verb.

Konjunktiv

Konjunktiv är ett modus, som in del språk skulle kunna appliceras på alla tänkbara verbformer. Men i ryskan baseras det på preteritumformerna genom tillägg av ordet бы. бы är också en form av verbet быть, vara, vilken alltså används för att bilda konjunktiv på alla verb.

'Jag skulle skriva en bok' blir då: Я нaписaл бы книгу, här med 'skriva' i utifrånaspekt, vilket väl är naturligast.

Konjunktiv används t.ex.

Däremot används inte konjunktiv mycket i indirekt tal. På svenska kan vi säga: "Jag sade att han skulle komma", där 'skulle komma' är en slags konjunktiv, men så gör man inte i ryskan.

Imperativ

Imperativ finns bara i andra person. Konstruktioner som 'låt oss ...', som i en del språk har egna former, uttrycks i ryskan liksom i svenskan med omskrivningar.

Formen i 2:a person singularis är helt enkelt presensstammen. Den används för uppmaning till en person, som man är 'du' med.

Formen i 2:a person pluralis är presensstammen följd av ändelsen -тe. Den används för en person, som man är 'ni' med, eller för flera personer.

Reflexiva verb.

Ryskan har många verb, som slutar på ändelsen -ся, efter ordet сeбя, 'sig'. Om ändelsen hamnar efter vokal, så ersätts -cя av -сь. I båda fallen uttalas C oftast som ett hårt S (och inte som S') i talspråk.

Ändelsen -ся kommer sist i ordet efter presensändelserna eller preteritumändelserna osv. Det är alltså inte stammen av verbet, som har ändrats.

De här verben motsvaras i svenskan av reflexiva verb med mig/sig etc. efter sig, men också av verb som slutar på -s. De sistnämnda kan vara passiva, men också icke-passiva trots den passiva formen. Detta kallas deponens. Sådana ord kan användas på många sätt, och användningarna i ryskan är ungefär desamma:

Aspektbildning

Det finns verb i ryskan, som bara uppträder i en av aspekterna, alltså utan att det finns en "släkting" i den andra. I vissa fall kan ett verb i en aspekt har en motsvarighet i den andra, som är bildad på en helt annan stam. Men det normala är att ryska verb uppträder i aspektpar, och där den ena aspektens verb är bildat på den andras genom någon slags avledning. (När vi sedan översätter verb i sådana par till svenska, kan det hända att vi fastnar för olika verb för de båda orden).

Sådana avledningar kan man göra med förstavelser (prefix) eller genom modifiering av ändelser.

Förstavelserna avleder inutiaspekt till utifrånaspekt. De har också en viss påverkan på betydelsen hos det färdiga ordet.

Här är några prefix (exemplen är i utifrånaspekt):

En del prefix på -c- har en variant på -з-, när tonande konsonant följer.

Modifiering av ändelser används oftast i motsatt riktning, alltså för att göra ett verb i inutiaspekt av ett verb in utifrånaspekt. För modifiering av ändelser beskriver vi hur dessa verkar på infinitändelsen: I motsatt riktning från inutistammar till utifrånstammar går följande

Infinita verbformer

Infinitiv har vi redan avhandlat (den slutar i allmänthet på -ть). Därutöver har ryskan 4 participformer, 2 gerundier och verbalsubstantiv.

Participformer

Participformer är former av verb, som används som adjektiv. Detta är mera genomfört i ryskan, där participerna mera fullständigt böjs som adjektiv. Det finns presens particip, som karakteriserar den som gör något. Och det finns perfekt particip, som nu hellre kallas preteritum particip, och som karakteriserar den som har drabbats av en handling. Så är det i nästan alla språk. Men ryskan har dessa båda particip i två olika skepnader, en aktiv och en passiv.

Presens particip förekommer bara i inutiaspekt. Det beskriver ju att någon håller på att göra något.

De här formerna bildas med ändelser på en stam, och som vanligt är ändelserna ganska stabila, medan bildningen av stammarna kan variera något.

De ändelser vi beskriver här hör till "adjektivens" långform och gäller för maskulinum i kasus nominativ. Alla andra former hittar man genom att byta ut -ий mot andra ändelser enligt tabellen för adjektivens långform.

Skillnaden mellan kortform och långform för passiv preteritum particip ger en konkret skillnad i betydelse: I båda fallen har vi ett verb från utifrånaspekt, eftersom vi vill framhålla resultatet, att boken nu är läst. Motsvarande inifrån-verb heter ju читaть

Bildning av passiv form

Efter denna tjuvstart med passiv form kommer vi till hur passiv form bildas generellt. Passiv form bildas på olika sätt i inutiaspekt och utifrånaspekt.

Få språk har ett särskilt kasus för agenten i en passiv sats, utan måste uttrycka sig med en preposition (svenska 'av'), och det är kanske konstigt. Men ryskan har alltså ett kasus för agenten (instrumentalis) även om det också används för andra ändamål.

Satsersättning

Språk som är välförsedda med participformer, kan ofta ersätta en bisats med ett enda ord i participform. Ryskan är ett sådant språk.

Om man då har ett verb i presens particip (och alltså alltid i inutiaspekt) så betyder det att huvudsatsens handling görs samtidgt som verbhandlingen, som står i participform. "Vi gjorde det ena samtidigt som vi gjorde det andra."

Om participen är en preteritum particip i utifrånaspekt så betyder det att huvudsatsen handling görs sedan verbhandlingen, som står i participform redan har gjorts färdig. "Vi gör det ena efter det att vi har gjort (färdigt) det andra".

Om participen är en preteritum particip i inutiaspekt, så motsvarar det en svensk konstruktion med pluskvamperfekt: "Vi gjorde det ena, efter det att vi hade gjort det andra"

Presens gerundium

Presens gerundium förekommer i inutiaspekt och bildas med ändelsen -я fogad till presensstammen.

Gerundium svarar ungefär mot meningar med frasen "i det att" och indikerar alltså att två handlingar försigår samtidigt. Formen är inte olik presens particip i användning, och kan ibland översättas så på svenska (och ännu hellre på engelska). "Sittande vid bordet samtalade vi", eller i motsatt ordning: "Vi samtalade sittande vid bordet": Mы бeceдoвaли, cидя зa cтoлoм.

Preteritum gerundium

Preteritum gerundium förekommer i utifrånaspekt, och bildas ungefär som preteritum particip, men utan den typiska adjektivändelsen -ий etc. Som vanligt kommer en eventuell reflexivändelse -ся sist.

Gerundium preterium motsvarar ungefär meningar med frasen "efter det att", eller enklare "sedan ...". Прoчитaв книгу, я cдaм eё в библиoтeкy, "Sedan jag läst boken, lämnar jag tillbaka den till biblioteket."

Verbalsubstantiv

Till ett verb kan man göra ett verbalsubstantiv, som är namnet på företeelsen att verbet görs. I svenska gramatiker talar man nog inte så mycket om detta, utan man betraktar verbalsubstantiven som sina egna ord, även om man kan se släktskapet med verbet. Vi gör dessa verbalsubstantiv med avledningsändelser, men det finn ganska många, och på varje verb kan man bara använda en av dem. Det hetter påminnelse och inte påminning. På så sätt är bildningen av verbalsubstantiv, så att säga, inte gramatikaliserad.

På ryska är avledningsändelserna färre, och verbalsubstantiv används flitigare.

Avledningen till verbalsubstantiv sker med ändelser som placeras på infinitivstammen. Ändelsern slutar typiskt på -ниe eller -ньe men ibland förlängd med -e- eller förvandlad till -ация eller -тиe. Vi har:

Verbalsubstantiv kan användas tllsammans med prepositioner för att göra korta satser. "efter det att han hade slutat" kan ersättas med "efter avslutandet". Detta är populärare i ryskan än i svenskan, men används mest i lite högtidligare stilarter.

Verbalsubstantiv är vad man behöver, om man skall hänge sig åt den så kallade substantivsjukan. Man ersätter då ett verb med ett innehållslöst verb + ett verbalsubstantiv. ("Vi genomförde en släckning av elden").

Ett populärt verb för detta är coвepшaть, utföra.

Verbet быть, att vara

'Att vara' heter -bhu på sanskrit, být på tjeckiska och be på engelska. Det är ett urgammalt indoeuropeiskt ord. Urgammalt är också att ordets olika former bildas på olika stammar. Teorin är att det stora begreppet "vara" var för stort för våra äldre förfäder, så att när ordet växte fram, så löpte flera olika verb samman för att täcka begreppet.

Det är nu inte så tydligt i ryskan. Ryskan har bara ett ord på en annan stam, nämligen ordet есть, som betyder 'är'. Men det ordet används bara i högtidliga sammanhang, och det är oböjligt. I vardaglig ryska faller ordet bort, liksom det gör i arabiska och hebreiska. Som ett retoriskt grepp kan man i ryskan i stället föra in ett 'det' этo, för att kunna ta en konstpaus mellan substantivet, och det det är. Vanligt är också att man i stället skjuter in ett tanksteck efter substantivet.

Ordet ecть har dock en annan, och vanligare användning. Det betyder 'det finns'. Detta ord används också för att ersätta ordet 'har'. Se längre fram.

Быть är alltså infinitivformen.

Был/лa/о/ы är preteritumformen, som alltså böjs efter subjektets genus. Formen används i en del sammanhang i konstruktioner, som motsvarar vårt pluskvamperfektum.

Буд- är en futurumstam, som böjs med verbens vanliga presensändelser. Detta är det enda verbet, som kan böjas i futurum, och det används sedan för att bilda sammansatt futurum för alla andra verb i inutiaspekt. (I utifrånaspekt tjänas presens som futurumform).

Бы är en gammal konjunktivform, som nu används som en markör för konjunktiv för alla andra verb.

I imperativ böjs verbet будь (i singularis åt du-personer) och будьтe (åt ni-personer eller i pluralis).

Att uttrycka 'har'

I stället för "han har något", säger man på ryska "Med honom finns det något". 'Med honom' är kasus komitativ, som vi har nämnt tidigare. Det uttrycks med У + genitiv. "Det finns" heter alltså ecть.

Det ägda står i nominativ.

"Jag har rätt" uttrycks som på engelska med 'är', där ju 'är' försvinner: Я прaв, där прaв skall böjas i genus och numerus.

Prepositioner

Man säger ofta att prepositioner styr olika kasus. Det är kanske inte rättvist att säga så. Man tror att kasus är äldre än prepositioner i det ursprungliga indoeuropeiska språket. Att ett substantiv var platsen för något uttryckte man med kasus lokativ. Men om substantivet t.ex. var ett hus, så kunde huset spela den rollen på många sätt. Händelsen kunde äga rum framför huset, i huset, mellan husen osv. Så tillkom prepositionerna för preciseringar. Men fortfarande ansåg man att det egentligen var kasus, som var det viktiga uttrycksmedlet. Men sedan fanns det ju andra kasus, i första hand allativ och ablativ. Nu kunde man ha samma preposition för flera kasus. I så fall var det ju kasus som styrde betydelsen av prepositionen. Och med en viss betydelse på en preposition, var det ju ganska klart vilket kasus substantivet skulle stå i.

Alltså: det är substantivets roll, som styr substantivets kasus. Är substantivet en plats, eller ett mål, eller en utgångspunkt, när nu en viss preposition används? Det bestämmer kasus.

Nå, i alla fall kan man ju sortera prepositioner efter det kasus substantivet får. I den sorteringen kan samma preposition uppträda på flera ställen, men då har den också olika betydelser. Kasus styr prepositionens betydelse. Vi skall strax ge en sådan lista.

Vilka kasus kan komma ifråga? Lokativ, allativ dvs. ackusativ kommer naturligtvis i fråga. Instrumentalis skall ju åtminstone kunna uppträda för en preposition för 'med'. Faktum är att även dativ dyker upp, och det kan nog te sig ganska naturligt.

Först bara en mycket enkel reflexion: Det finns många prepositioner i ryskan. Många av dem mycket korta. De korta är bara en konsonant. I så fall läses de ihop med efterföljande ord. Men de skrivs inte ihop med det.

Prepostioner med genitiv är:

De grundläggande exemplen för genitiv som ablativ är c och из. C skulle kunna vara en allmän icke-preposition, som uttrycker att kasus själv uttrycker allt som behövs. (se samma preposition med instrumentalis).

Att у upträder i genitiv skulle ju kunna bero på att det har funnits ett kasus komitativ, som har glidit ihop med genitiv.

Sedan kommer ett antal ganska lika prepositioner med betydelser som 'förbi', 'bredvid', 'längs', 'omkring', 'mitt emot', och 'bland'.

Sist kommer ett antal ord som är mera abstrakta, och som har att göra med orsaker och avsikter. Baskiskan har särskilda kasus för sådant, men det har nog aldrig funnits i indoeuropeiska språk.

Prepositioner med dativ är: Dativ tycks fånga upp en betydelse av 'inte riktigt till, men mot'. Den som får ett 'tack' är väl i hög grad en förmånstagare, vilket ju är grundbetydelsen i dativ.

Prepositioner med ackusativ är: B och нa är ständiga konkurrenter i ryskan. Det är inte godtyckligt vilket av dem som används, men det finns knappast något tydligt mönster.

Prepositioner med lokativ är: Konkurrenterna в och нa igen.

Prepositioner med instrumentalis är: Förutom redskapet tycks instrumentalis ange lägen relativt ett föremål

Konjunktioner

Konjunktioner är ord, som sammanbinder satser. Språkvetarna skiljer numera mellan konjunktioner, som sammanbinder likvärdiga satser, och subjunktioner, som sammanbinder en överordnad sats med en underordnad. Samma ord uppträder i bland i andra roller, som t.ex. ordet och, som både sammanbinder satser och orden i en uppräkning.

И och a är de ryska orden för 'och'.

И används vid en "rak" sammanfogning av likvärdiga satser, och vid uppräkningar. En rad satser sammanbundna med 'och' kan ju ses som en uppräkning.

A används vid mindre symmetri, t.ex. då en sats gör ett tillägg snarare än en fortsättning på en uppräkning. Om ett led är negerat, så att man har a нe, så betyder det 'och inte', eller oftast på svenska, 'utan'. A används också när andra ledet är frågande.

Sedan har vi släktingar till 'och':

Detta är ett fall, då man har en slags motsättning mellan leden i en uppräkning. Typiskt använder man då ordet 'men'. Här är några släktingar: Om bara ett alternativ i en uppräkning behöver gälla, så har vi det svenska ordet 'eller': Villkor uttrycks på svenska med ordet 'om', och vi har på ryska: Men 'om' uppträder i en annan betydelse på svenska, som egentligen handlar om vad man vet. Man säger 'om' eller 'huruvida'. ("Jag undrade om han hade något att berätta").Där har vi: Det svenska ordet 'att' är med definitionen ovan en subjunktion. Den inleder en bisats, som spelar rollen av objekt i huvudsatsen (jag sade, att han skulle komma). Då har vi: Följande konjunktioner (subjunktioner) har med tid att göra: Orsakssammanhang uttrycks med: Slutligen:

Ur Sovjetunionens fatabur

Detta är Lenins berömda ord om elektriciteten, som man förr kunde se på alla kraftverk:

Koммyнизм этo ecть coвeтcкaя влacть плюз eлeктpификaциe вceй стpaни

Det här är sovjetunionens officiella namn:

Сaюз Coвeтских Сoциялиcтичecких Pecпyблиk Här är ett enkelt men angeläget meddelande som fanns på skyltar på de ryska tågtoaletterna: (Jag har bara kvar texten ur minnet, sedan jag lärt mig det slaviska alfabetet i Belgrad, så jag kan minnas fel, och kommenterar också detta strax)

для пyшкa вoды, нaжaть пeдaль внизу Detta har jag läst på en mässingsskylt i Irkutsk, och har också kvar i minnet:

Лингвиcтицкaя институть хo чи минь Jag hoppas att detta lingvistiska institut finns kvar, och bedriver en god språkforskning eller språkutbildning.

Ord

Dessa ord har jag till stor del hämtat ur gramatiken. De uppträder där i olika former, och jag har då försökt återföra dem till sin normalform (kasus nominativ, infinitiv etc.) De få adjektiven ges i långform nominativ, maskulinum. Men allt detta kan ha gått fel för vissa ord.

Substantiv

Adjektiv och adverb

Verb

Källa

Min enda källa hittills (förutom gamla minnen från 1970 och en rysk grammatik på franska från Belgrad) har varit:

Som vid andra liknande studier har jag inte kunnat undgå att stjäla exempel från källan, eftersom det annars nästan är ogörligt att få exempeln korrekta.

Jag rekommenderar boken, och framhåller att boken givetvis innehåller mycket mera detaljer om språket, än vad som ryms här. Ryskan är ett språk, där man är angelägen om ljudbilden, och det skapar en lång rad undantag från alla tänkbara regler. Jag hoppas att jag ändå har lyckats förmedla bilden av ryskan som ett mycket logiskt språk.