Litet kompendium i Grekiska språket

Erik Skarman

Uttal och alfabet

Olaus Petri har skapat en viss förvirring när det gäller bokstävernas användning, genom att reservera bokstaven u för ett unikt svenskt ljud, sedan beteckna o med o och uppfinna en ny bokstav för å. Vi följer här den mera internationellt vedertagna seden att beteckna å-ljudet med 'o' och o-ljudet med 'u'.

Somliga bokstäver i det grekiska alfabetet var till för att beteckna långa vokaler. Det gäller η (långt e eller ä) och ω (långt o). Andra bokstäver betecknar motsvarande korta vokaler, ε och ο (omikron). α betecknade både långt och kort a, och kan ibland förses med ett streck, om det betecknar långt a-ljud. Termen långa eller korta lokaler syftar inte på den rätt speciella distinktion vi har i svenskan, utan en lång vokal är helt enkelt en vokal som uttalas länge. (Skillnaden mellan a i hat och a i hatt skulle man internationellt mera betrakta som en skillnad mellan slutet och öppet a. I grekiska liksom i de flesta språk är alla a:n öppna)

På samma sätt har konsonanter två roller. En del betecknar så kallade aspirerade konsonanter, nämligen χ, θ och φ för k, t och p. Det är ljud där man släpper ut luft efter uttalet, så att det uppstår ett h-ljud. På svenska uttalar vi de här konsonanterna aspirerat, medan man i finskan uttalar dem mera återhållet utan h-ljud. Motsvarande oaspirerade ljud betecknas med konsonanterna κ, τ och π. Skillnaden mellan aspirerade och oaspirerade ljud var viktig (betydelseskiljande), men det var svårt för 'barbarer' att uttala konsonanterna rätt. Därför utvecklades så småningom seden att uttala χ som ett 'chi' i engelsk stil, θ som ett tonlöst läspljud ('th') och φ som ett f-ljud ofta stavat som 'ph'. H:et i transkriptionerna påminner om ljudens ursprung som aspirerande. Numera är det vanligt att man uttalar χ som ett ibland rätt återhållet (oaspirerat) k-ljud.

Här kommer då en genomgång av de grekiska bokstäverna enligt dessa principer från ungefär 4:e århundradet e.Kr.:

Äldre grekiska hade några bokstäver, som nu är utdöda. Ϝ kom att kallas digamma, men hade ursprungligen det semitiska namnet 'wau', och uttalas som 'w' på engelska. Det finns kvar rester av det i språket, genom att ändelser och annat kunde modifieras i dess närhet, och de modifieringarna finns kvar. Qoppa heter på feniciska qof, och har antagligen uttalats som ett ganska "klickigt" k-ljud (som q på arabiska (ڨ)). Symbolen ς hette ursprungligen stigma, och betecknade ett w-ljud liksom digamma, men symbolen används nu som liktydigt med σ, fast i slutet av ord. Bokstaven Ϡ kallades sampi, och betecknade ett dubbelt σ.

Namnen epsilon, ypsilon och omikron är inte ursprungliga liksom namnet digamma.

De äldre grekerna skrev sina texter med de stora bokstäverna (majusklerna). Seden att skriva texter med små bokstäver härrör från de första århundradena e.Kr. Ursprungligen skrevs grekiska baklänges liksom feniciska och arabiska. Så småningom började man skriva "som oxen plöjer" (βουστροφηδο'ν), dvs varannan rad åt vänster och varannan rad åt höger. Bokstäverna var då också spegelvända på varannan rad. Så småningom började man skriva från vänster till höger.

Skiljetecken har inte alltid används, och man har inte alltid använt mellanrum mellan orden. Paulus skrev till exempel utan mellanrum.

En nordvästlig variant av det grekiska alfabetet spred sig så småningom ytterligare västerut till Etrurien och Latium, och blev så vårt latinska alfabet.

Den nuvarande skriften uppkom genom att grekerna tog över den feniciska skriften på 700-talet fKr. Den var egentligen en stavelseskrift, där varje tecken betecknade en stavelse bestående av en konsonant och en vokal. Den passade emmellertid sämre för grekiskan än för den semitiska feniciskan, där konsonanter spelar en överordnad roll. Grekerna använde därför en del bokstäver, som betecknade ljud som saknas i grekiskan, för att beteckna vokaler. En konsonant, som försvann på detta sätt, men som kanske skulle ha behövts är konsonanten 'h', som därför kom att betecknas med accentliknande tecken kallad spiritus asper.

Längre tillbaka fanns det dock en stavelsskrift för grekiska. Den kallads för Linear B och fanns på lertavlor, som upptäckts i Knossos på Kreta, men också i Pylos på grekiska fastlandet. I den hade varje kombination av konsonant och vokal ett eget unikt tecken. Vi konsonantsammanstötning, fanns ingen vokal, men då valde man ändå ett tecken, som innehöll en vokal, som alltså var överflödig. Vokallösa stavelser i slutet av ord kunde försvinna helt och hållet. Linear B "avkodades" av den unge engelske arkitekten Michael Ventris år 1953. Skriften var i bruk under en period från c:a 1450 fKr. De bevarade texterna är mestadels inventarieförteckningar.

Linear B hade två föregångare där grekiska skrevs med ren bildskrift, kallade Hieroglyfisk skrift och Linear A. Ingen av dessa har kunnat tolkas. Den hieroglyfiska skriften är uppkallad efter Egyptens hieroglyfer, men har ingen släktskap med dessa. Den hieroglyfiska grekiska skriften går tillbaka till c:a 2000 fKr.

Diftonger

Grekiskan har många diftonger, men de uttalas för det mesta som man skulle förvänta sig. Undantag är de så kallade falska diftongerna. 'ου'uttalas som långt 'u' (svenskt långt o). Den andra falska diftongen är 'ει' som uttala som ett långt 'e', till skillnad från η, som snarare uttalas som ett långt 'ä'

Det finns några diftonger som bygger på lång vokal (η, ω eller långt α) följt av ι (iota). Där skrivs ι under den andra vokalen. Vi avstår från detta här, utan vi skriver ι efter på vanligt sätt, Numera är det vanligt att man inte uttalar ι i sådana diftonger.

Betoning och diakritiska tecken

Det finns inga klara regler för betoning av grekiska ord. Betoningen faller på några av de tre sista stavelserna. Man tycks föredra den tredje sista stavelsen, speciellt för verb, men det finns en motregel mot detta. Den säger, att om sista stavelsen innehåller en lång vokal eller en diftong, så kan inte tredje stavelsen vara betonad.

I skriven text markeras betoningen med accenter. Accenterna kan vara akuta, grava eller cirkumflex. Skillnaden är som på svenska en fråga om melodi, snarare än betoning, men detta melodiska sätt att tala grekiska (som vi har kvar i svenskan) har dött ut för länge sedan.

Av tekniska skäl kan vi inte skriva accenter över bokstäverna, men vi markerar ibland betoning med apostrofer efter den betonade vokalen.

Om ett ord börjar på vokal, skall den vara försedd med en så kallad spiritus, av vilken det finns två slag, spritus asper och spiritus lenis. En spiritus asper betyder att vokalen skall föregås av ett h-ljud, som i έλλας, Grekland, som skall uttalas Hellas. Någon annan beteckning för h-ljudet finns inte, men spiritus asper och lenis är rester av ett sätt att beteckna h-ljud med den vänstra halvan av H och frånvaron av h-ljud med högra halvan. (Hela bokstaven 'H' betecknar ju stort η). Bokstaven ρ kan också förses med en spiritus asper, vilket innebär att den skall uttalas med en viss 'h-halt'. Att detta möjligtvis kan vara ganska vanligt, kan förklara varför ρ transkriberas som 'rho'. Vi avstår oftast från att sätta ut spiritus, men markerar ibland spiritus asper med en accent (') först i ordet. Den betyder allså att man skall uttala ett 'h' först. Ibland transkriberar vi till våra bokstäver, och då skall ett h finnas med först i ordet, om spiritus asper finns i det grekiska ordet.

Skiljetecken

I grekisk text betecknas semikolon med en uppflyft punkt (·) medan vårt semikolon (;) utgör ett frågetecken. I grekiska är semikolonet (·) vanligare än hos oss. Det är vanligt i grekisk skrift, liksom i arabisk, att olika meningar binds samman med ett inledande 'och', på grekiska και, eller ett 'men' eller dylikt.

Ljudförändringar

I alla språk sker det vissa uttalsförändringar, som besparar talaren svårigheter, när olika bokstäver möts i ett ord. Det speciella med grekiskan, är att man tidigt bestämde sig för att återge dessa uttalsförändringar i skrift. Vid t.ex. verbböjning kan dessa ljudförändringar te sig som oregelbundenheter.

Språkljud kan indelas efter var i munnen ljuden bildas. Labiala ljud bildas med läpparna, dentala med tänderna, laryngala ljud (som inte finns i grekiskan) bildas genom nedpressning av tungan, och velara ljud bildas baktill i munnen vid gomseglet. Sedan finns det explosiver, där ljudet bildas, genom att luft plötsligt släpps genom en barriär. Explosiver kan vara tonlösa, tonande eller aspirerade. Motsatsen till explosiverna är de varaktiga konsonanterna. Dit hör nasalerna, där man undgår explosionen, genom att låta luft passera genom näsan, och likviderna och spiranterna. Vid spiranterna skapar man en trång kanal för luften (mellan tungan och tänderna), så att turbulens uppstår. De greksika ljuden fördelar sig enligt följande tabell:

-	Labialer	Dentaler	Velarer
Tonlösa	π	τ	κ
Tonande	β	δ	γ
Aspirerade	φ	θ	χ
Nasaler	μ	ν	ng
Likvider	-	ρ	λ
Spiranter		σ

ng-ljudet förekommer i grekiska bara före velarer, och skrivs som ett γ. Som vi har nämnt, uttalats de aspirerade explosiverna numera inte som aspirerade explosiver, men det är detta ursprungliga uttal, som ligger till grund för de ljudlagar, som vi skall redogöra för.

Den vertikala dimensionen i tabellen kallas artikulationssätt.

Ordslut

Grekiska ord slutar på vokal, eller på de varaktiga konsonanterna ν, ρ eller s-ljud i form av ς, ψ eller ξ. Alla andra konsonanter i slutet av ord bortfaller.

Bokstäverna σ och Ϝ

Enkelt σ mellan vokaler faller bort. Den vokalsammanstötning som då uppstår hanteras genom så kallad kontraktion. På samma sätt bortföll Ϝ mellan vokaler, vilket kan spåras genom vokalkontraktionen. σ försvinner också tillsammans med varaktiga konsonanter enligt följande schema:

.	övergår till
σμ	μ
σν	ν
σλ	λ
σρ	ρ
νσ	σ, men inte i slutet av ord

Dessutom bortfaller σ mellan konsonanter.

Assimilation

Då en labial eller en velar följs av ett σ, betraktas σ som tonlöst, och denna egenskap tas då över av bokstaven före. πσ skrivs sedan som ψ, och κσ som ξ. Dentalen τ övergår i σ, men av σσ blir σ. Resultatet blir allstå att dentaler försvinner helt och hållet om de föregår σ. Slutligen övergår τι i σι (vilket går igen t.ex. i franska). Vi har följande:

π,β,φ + σ	ψ
κ,γ,χ + σ	ξ
τ,δ,θ + σ	σ
τι	σι

Labialer + den labiala nasalen μ övergår i μμ. ν har allmänt svårt att hävda sig mot andra bokstäver. Vi har

π,β,φ + μ	μμ
νλ,λν	λλ
νμ	μμ

Assimilationen innebär allmänt att ett ljud förändras så att det liknar grannen. Det dentala ν övergår t.ex. till det labiala μ framför labialer, och det övergår till det velara ng (stavat γ) framför velarer.

ν + π,β,φ	μ + π,β,φ
ν + κ,γ,χ	γ* + κ,γ,χ

*: γ uttalat som ng-ljud.

Assimulering kan också ske med avseende på artikulationssätt. Så förvandlas t.ex. det tonlösa och aspirerade κ och χ till det tonande γ framför μ, som betraktas som tonande. Ganska generellt anpassar sig explosiva labialer och velarer i artikulationssätt till efterföljande explosiv.

κμ, χμ	γμ
βτ, φτ	πτ
γτ, χτ	κτ
κδ	γδ
πθ, βθ	φθ
κθ, γθ	χθ

Vid sammanbindning av ord, där det andra ordet har en spiritus asper (ett h-ljud), kan h-ljudes flyttas över till ordet före. De tonlösa π, κ och τ förvandlas då till de aspirerade ϕ, θ och χ.

Dental framför dental

Dental framför dental förvandlas till σ. T.ex.

θθ

σθ

Detta är ett exempel på motsatsen till assimilation, dvs. dissimilation, dvs. att en av de "alltför lika" konsonanterna avlägsnar sig i artikulationssätt.

Dubbel aspiration

Aspirationen kräver en viss tillgång till luft, så om två aspirerade stavelser följer på varandra, så besparar man sig ibland den ena, genom att låta den första konsonanten bli hård:

θεθε...	τεθε..
θριχος	τριχος

Undvikande av vokalsammanstötning

Böjningsändelser som slutar på ε eller ι får ibland ett ν efter sig, om efterföljande ord börjar på lokal. I vissa skeden av grekiskans historia tillfogades alltid sådana ν, även om efterföljande ord inte började på vokal. I tabeller över böjningsändelser, skriver vi dessa ν inom parentes.

Förstavelsen εκ- (ur-, från-) blir till εξ- framför vokal.

En-bokstavstavelser

Varaktiga likvider kan bilda stavelser utan vokal. liksom i vissa svenska dialekter (kattn i stället för katten). ρ,λ, μ och ν kan uppträda på detta sätt. I vissa sammanhang kan ρ och λ kompletteras med ett kort α före och efter, så att en fullkomlig stavelse uppkommer. I liknande sammanhang ersätts enstaka μ och ν med kort α. Framför vokal, skjuts dock α in före μ och ν, som alltså blir kvar.

Diftonger med ursprung i Ϝ

Vokal följt av Ϝ, har ersatts med en motsvarande diftong, som nu finns kvar i språket, som ett minne av den försvunna bokstaven:

αϜ	αυ
ηϜ	ευ
εϜ	ευ
οϜ	ου

Förlängning av vokal

Ofta får man i böjningen av substantiv och verb en förlängning av vokaler, som då sker enligt mönstren

kort α	långt α
ε	η
kort ι	långt ι
kort υ	långt υ
o	ω
οι	ωι

Vid bortfall av en konsonant i ett ord, kan efterföljande vokal förlängas (ersättningsförlängning), men den sker enligt ett delvis annat mönster.

kort α	långt α
ε	ει
kort ι	långt ι
kort υ	långt υ
o	ου
οι	ωι

Observera att ει och ου är så kallade falska diftonger, som uttalas som ett långt e resp. ett långt (svenskt) o.

Vokalsammanstötningar

När två vokaler sammanstöter i ett ord, ersätts de ofta av en ny vokal eller en diftong. Följande tabell visa vilken ny vokal, som uppstår i olika fall.

.	α-	ε-	ο-
-α	α	η	ω
-ε	α	ει	ου
-ει	αι	ει	οι
-ι	αι	ει	οι
-η	α	η	ω
-ηι	αι	ηι	οι
-ο	ω	ου	ου
-ου	ω	ου	ου
-οι	ωι	οι	οι
-ω	ω	ω	ω
-ωι	ωι	ωι	ωι

Samma mekanism kan uppträda även mellan ord. I så kallad κρασις smälter orden samman till ett ord, där den sammanbindande vokalen är en blandning (κρασις) mellan slutvokalen i det ena ordet, och begynnelsevokalen i det andra. Denna vokal markeras med ett så kallas koronis- tecken, som ser ut som spiritus lenis.

Vid så kallad elision, försvinner slutvokalen i ett ord när nästa ord börjar på vokal. En sådan "utstötning" av en vokal markeras med en apostrof, som ser ut som en koronis, dvs. som en spiritus lenis.

Om en förstavelse, t.ex. en prepositionsförstavelse, slutar med vokal elideras den om stammen börjar på vokal. En sådan elision markeras inte med apostrof.

Substantiv

Kasus

Grekiskan har 5 kasus, nominativ, genitiv, ackusativ, dativ och vokativ. Vokativ används för utrop, men är närmast utdöd i nytestamentlig grekiska. I allmänhet sammanfaller vokativ med nominativ även i äldre grekiska.

Genus och numerus

Grekiskan har tre genus, maskulinum, femininum och neutrum, som i allmänhet hålls åtskilda även i pluralis.

Bestämd artikel

Grekiskan har, till skillnad från latin, finska m.fl. språk en bestämd artikel. Som på tyska böjs den inte bara efter genus och numerus, utan även efter kasus.

Den bestämda artikeln saknas i den grekiska som skrevs med Linear B, och har alltså tillförts den indoeroperiska familjen av grekerna själva.

Substantiv av 1:a och 2:a deklinationen

1:a deklinationen omfattar ord, som formellt ser ut som feminina, fast några av dem är maskulina. De slutar på -α eller -η. 2:a deklinationen omfattar ord som slutar på -ος och oν. De på -ος är i allmänhet maskulina, men några är feminina. De på -ον är neutrala.

Vi slår samman båda dessa deklinationer i en tabell: (Vi anger betoningen bara på första raden)

För första deklinationen (mittenkolumnen finns vissa variationer beroende på om slutvokalen är lång eller kort, och om den föregås av ε,ι eller ρ. I exemplet ovan slutar ordet ημερα, på långt α, även om vi inte har markerat detta särskilt. I ett annat ord ψυχη, själ (psyke) är slutvokalen η kort, och då får vi följande böjningsmönster.

De maskulina orden i 1:a deklinationen slutar inte på α eller η, utan på ας eller ης. De böjs något annorlunda än de feminina orden, som följande tabell visar.

Substantiv av tredje deklinationen

I tredje deklinationen böjs substantivet på samma sätt i maskulinum och femininum.

Orden i tredje deklinationen har ofta stammar, som slutar på konsonant. Det leder till vissa oregelbundenheter i böjningen, när konsonanter i stammen möter konsonanter i ändelserna. Enkelt kan t.ex. κ+σ övergå i ξ.

Adjektiv

Adjektiv, som bestämmer ett substantiv skall följa detta i genus, numerus och kasus. Därför uppträder de flesta adjektiv i tre former med olika genus. Här är de olika formerna av adjektivet αγαθος, god. (den angivna grundformen är maskulinformen).

Vissa adjektiv saknar särskild femininform. Då används maskulinformen även för feminina substantiv. Ett sådant adjektiv kallas för ett adjektiv med två slut.

Syntaktiskt skrivs adjektivet före det substantiv det bestämmer liksom i svenska, men i motsats till de flesta andra språk.

Adverbbildning från adjektiv

Man bildar adjekverb från adjektiv med ändelsen -ως, som ersätter adjektivändelsen -ος:

αληθη'ς	sann	αληθω'ς	sannerligen
ευθυ'ς	rak	ευθε'ως	genast
κακο'ς	ond, dålig	κακω'ς	illa
καλο'ς	god, vacker	καλω'ς
ταχυ'ς	snabb	ταχε'ως	snabbt

Komparering

Vanligast är att adjektiv kompareras med ändelserna

De resulterande orden är adjektiv, och böjs som andra adjektiv. (De angivna formerna är maskulinformerna).

Verb

Det grekiska verbsystemet spänns upp av

7 tempi: presens, imperfekt, aorist, perfekt, pluskvamperfekt, futurum och futurum exactum.

6 modi: indikativ, konjunktiv, imperativ, optativ, infinitiv och particip

3 diateser: aktivum, medium och passivum

Aspekt

Även om vi, som brukligt är, kallar en kategori verbformer för tempi, så uttrycker de angivna 'tempi' snarare så kallad aspekt.

Aspekten beskriver, kan man säga, den talandes perspektiv på den beskrivna handlingen eller händelsen.

Om den talande, så att säga, är inne i handlingen, och beskriver hur den förlöper, så kan man tala om en beskrivande aspekt. Presens är det tempus som kan användas för detta. Men man kan på samma sätt i efterskott beskriva förloppet. Då använder man imperfektum. De tillhör båda det så kallade presenssystemet. Att händelsen beskrivs i efterskott, uttrycker man med så kallade augment (lat. 'utökning), som är en förstavelse, och med en egen uppsättning personändelser för imperfekturm, men stammen är gemensam för presens och imperfektum.

Om den talande bara konstaterar att en handling är slutförd, eller att en händelse har inträffat ("färdigt"), så har man en konstaterande aspekt. Den grekiska verbformen här är en unik grekisk verbform, som kallas aorist (ungefär = obestämd). Eftersom den i indikativ modus ändå uttrycker en händelse, som oundvikligen har inträffat i det förgångna, så förses aorist indikativ med augment. I övria modi uttrycke aorist inte någon tidsaspekt, så då bortfaller augmentet.

I den tredje aspekten beskriver talaren världens nuvarande tillstånd med refererens till en händelse, som har inträffat. Han uttrycker 'han är död' genom att säga 'han har dött, eller 'nu är det han som är kung' genom att säga 'han har blivit kung'. Verbformen är här perfekt (lat. ungefär 'för det som är gjort'). Eftersom man här uttrycker ett nuvarande tillstånd, så har man inget augment, men augmentet återkommer i pluskvamperfekt, där man säger ungefär 'det hade blivit så att han är död'.

Futurum uttrycker mera renodlat en tidsaspekt. Futurum exaktum uttrycker med noggrannhet t.ex. följande: "När vi kommer att ha lovprisat Herren, kommer vi att dricka kyrkkaffe", när vi på svenska mera slarvigt skulle säga: "Nar vi har lovprisat Herren, kommer vi att dricka kyrkkaffe". Att vi har lovprisat Herren är ju trots allt något som kommer att inträffa i framtiden. Futurum exactum uttrycker 'kommer att ha ...', men det uttrycks med en enkel verbform utan hjälpverb.

Modus

Modus inidikativ används för det faktiska, alltså att det som sägs ha inträffat, faktiskt har inträffat. Modus konjunktiv används i grekiska för många ändamål, men i grunden handlar det om att man kan tala om hypotetiska händelser av olika slag. Optativ var ett specifikt modus för att uttrycka vad man skulle önska skulle inträffa, men detta modus är utdött sedan lång tid tillbaka. Imperativ uttrycker en befallning eller en uppmaning. I princip borde det inte kunna användas i förfluten tid, t.ex. i imperfektum, och där kan det heller inte användas, men det finns aorist imperativ. Idén här är att presens imperativ ungefär betyder, 'fortsätt förloppet', 'fortsätt att göra', i linje med presens användning för att beskriva processen. Aorist imperativ betyder då helt enkelt "gör! (en punktinsats)", eller "sätt igång att göra". I negativ form betyder presens imperativ närmast "gör aldrig".

Det finns säkert många språk, där infinitiv och particip inte betraktas som modus. Infinitiv förvandlar ett verb till ett "substantiv", dvs. något som kan användas som ett subjekt eller ett objekt. "Att fiska är roligt", eller "Vi hindrade honom från att fiska". Particip gör verb till adjektiv. 'Den seende' kan användas på samma sätt som 'Den blinde'.

Diateser

Aktiv och passiv diates fungerar på samma sätt som på svenska. I aktivum är det subjektet, som utför handlingen (mot ett objekt, som också kan finnas). I passivum är det subjektet, som utsätts för handlingen. Grekiskan har en tredje diates, medium, som ibland är reflexiv, dvs subjektet både utför och utsätts för handlingen. I aktivum har vi t.ex. 'jag tvättar'. I medium 'jag tvättar mig' och i passivum 'jag tvättas'. Medium kan också användas för att uttrycka att subjektet är starkt engagerat i handlingen.

Det finns en del verb, som formellt uppträder och böjs som passivum, fastän de betydelsemässigt är aktiva verb. På svenska har vi 'hoppas', 'lyckas' och 'färdas', men fenomenet finns också på grekiska. Det kallas med en latinsk term för deponens.

I princip kan man betrakta ett verb i medium eller ett verb i passivum som ett helt nytt verb med en ny betydelse. Det bör då kunna finnas i alla aspekter och modi, så här är verbsystemet "fullständigt":

Presenssystemet

Presenssystemet omfattar presens i alla modi och diateser och imperfektum i indikativ och alla diateser (imperfektum finns bara i indikativ). De bygger alla på samma verbstam, även om den modifieras med ett så kallat augment i imperfektum. De vanligaste verben är de så kallade ω-verben, som slutar på ω i 1 person singularis presens indikativ. Det är presenssystemet för de verben som presenteras härnäst. Vi återkommer den andra kategorin, μι-verben senare.

Presens indikativ

Presensändelserna ges av följande tabell. Medium och passivum sammanfaller här.

-	aktivum	med/pass
1	-ω	-ομαι
2	-εις	-ηι
3	-ει	-ε-ται
1p	-ο-μεν	-ο-μεθα
2p	-ε-τε	-ε-σθε
3p	-ουσι	-ο-νται

Vissa ändelser är markerade som delade mellan en bindevokal (även kallad tematisk vokal) och den egentliga ändelsen. För övriga former är den nuvarande början på ändelsen en sammansmältning mellan en bindevokal och den egentliga ändelsen.

Om verbstammen slutar på vokal, sker vissa sammandragningar mellan stamvokalen och bindevokalen/ändelsen, vilket gör verbböjningen en smula oregelbunden. Sådana verb kallas verba contracta

Presens imperativ

Imperativ finns i presens, (och också i aorist), och finns också i 3:e person. Betydelsen där är "Han måste göra ..."

-	akt	med/pass
2	-ε	-ον
3	-ε-τω	-ε-σθω
2p	-ε-τε	-ε-σθε
38	-ε-τωσαν	-ε-σθωσαν

Presens infinitiv

Infinitivformer finns i presens, futurum, aorist och perfekt, och den uppträder i alla diateser. I presens infinitiv sammanfaller dock medium och passivum. Infinitiven förvandlar i princip verbet till ett substantiv, så att det kan användas som t.ex. subjekt i en sats ("att fiska är roligt")

akt	med/pass
-ειν	-εσθαι
-αν	-ασθαι
-ουν	-ουσθαι

Vilken av de olika formerna, som används beror på vad verbstammen slutar på.

Presens particip

Participformerna gör ett adjektiv av verbet, och det måste då kunna uppträda i olika genus och kasus, så att det kan bestämma substantiv av olika genus och kasus. I tabellen nedan ges ändelser bara för den aktiva formen:

-	m	f	n
N	-ων	-ουσ-α	-ον
G	-οντ-ος	-ουσ-ης	-οντ-ος
A	-οντ-α	-ουσ-αν	-ον
D	-οντ-ι	-ουσ-ηι	-οντ-ι
N pl	-οντ-ες	-ουσ-αι	-οντ-α
G pl	-οντ-ων	-ουσ-ων	-οντ-ων
A pl	-οντ-ας	-ουσ-ας	-οντ-α
D pl	-ουσι(ν)	-ουσ-αις	-ουσι(ν)

Bokstaven ν inom parentes, är tillägg, som görs för att undvika en vokalsammanstötning, om nästa ord börjar på vokal. Sådana tillägg av ν finns i många verbformer.

Imperfekt

Imperfekt förekommer bara i modus indikativ. Imperfekt bildas med ett så kallat augment + följande ändelser:

Ändelserna sammanfaller här delvis med presens, vilket gör det angeläget att skilja ut imperfektformerna på annat sätt. Det sker genom augmentet.

Om stammen börjar på konsonant, så tillfogar man som augment ett ε- före ordet.

Om stammen börjar på kort vokal, så förlänger man vokalen så att α och ε blir η. och ο blir ω.

Om stammen redan börjar på lång vokal, så kan man inte tillfoga något augment, så det får gå ändå.

Många grekiska ord börjar med en prepositionsliknande förstavelse som

ανα-	ana-	upp-
αντι-	anti-	före-,för-
απο-	apo-	bort, avsaknad av
δια-	dia-	genom
εισ-	eis-	in i
εκ-	ek-	ur, ut
εν-	en-	i, inuti
επι-	epi-	på, ovanpå
κατα-	kata-	ned, sönder, fel
μετα-	meta-	efter-
παρα-	para-	vid, längs, bortom
περι-	peri-	runt, omkring
προ-	pro-	för-
προσ-	pros-	till
συν-	-syn	samman-
υπερ-	-hyper	över, överträffande
υπο-	-hypo	under

För sådana ord skjuts augmentet in mellan förstavelsen och resten av verbstammen. De här förstavelserna fungerar också självständigt som prepositioner med snarlika betydelser. Se här

Presenssystemet för μι-verben

μι-verben är en ganska liten grupp av verb, som böjs på ett annat sätt än ω-verben. Här är formerna i presens indikativ, aktiv och medium/passiv:

-	aktiv	med/passiv
1	-μι	-μαι
2	-ς	σαι
3	-σιν	-ται
1 pl	-μεν	-μεθα
2 pl	-τε	σθε
3 pl	-ασιν	-νται

I presens imperativ har vi följande:

-	aktiv	med/passiv
2	-	-σο
3	-τω	-σθω
2 pl	-τε	-σθε
3 pl	-τοσαν	-σθωσαν

och i imperfekt följande, vartill kommer augment liksom för ω-verben:

1	-ν	-μην
2	-ς	-σο
3	-	-το
1 pl	-μεν	-μεθα
2 pl	-τε	-σθε
3 pl	-σαν	-ντο

Presens infinitiv bildas med följande ändelser

aktiv	med/passiv
-ναι	-σθαι

Presens particip aktivum har mellanändelsen -ντ-, och böjs sedan i person och kasus på samma sätt som för ω-verben.

De "4 stora -μι-verben" är

δι'δωμι	di'domi	ge
'ι'ημι	hi'emi	kasta
'ι'στημι	hi'stemi	ställa
πι'θημι	pi'themi	sätta, lägga

Ännu "större" är ordet ει'μι, som betyder vara, men som böjs oregelbundet. I infinitiv heter det regelbundet ει'ναι (e'nai). Participformerna i nominativ och genitiv ges av:

-	m	f	n
N	ων	ου'σα	ον
G	ον'τος	ου'σης	ο'ντος

Genitivformen οντος finns i ordet ontologi som är vetenskapen om varandet (vad det innebär att någoning är/finns). Så här ser ειναι ut i presens indikativ, presens imperativ och imperfektum

-	indikativ	imperativ	imperfekt
1	ει'μι	-	η'μην
2	ει'	ι'σθι	ης
3	ε'στι(ν)	ε'στω	η'ν
1 pl	ε'σμεν	-	η'μεν
2 pl	ε'στε	ε'στε	η'τε
3 pl	ει'σιν	ε'στωσαν	η'σαν

Aorist

Aorist är ett unikt grekiskt tempus, som användes för den "konstaterande aspekten". Med aorist konstaterar man att en handling har utförts, eller att en händelse har inträffat. Detta gör att aorist är det vanligaste formen för att tala om händelser i förfluten tid. Vi ger här bara aoristen i modus indikativ och diatesen aktivum. Eftersom aorist indikativ uttrycker att händelser har inträffat i förfluten tid, så förses verbet med augment. I övriga modi finns ingen tidsaspekt, och där saknas då augment.

Aorist bildas med egna ändelser och på en egen stam, aoriststammen. Den bildas på ett oregelbundet sätt ur presensstammen. För övrigt är aoriststammen en annan i passivum, så egentligen finns det två aoriststammar. Bildningen av aoriststammar följer dock vissa mönster, som går under följande namn:

1. sigma-aorist
2. tematisk aorist
3. kappa-aorist
4. rot-aorist

Sigma-aorist

Här slutar stammen på ett s-ljud, dvs vanligtvis σ men någon gång på ξ eller ψ. Relativt presensstammen föregås aoriststammen också av ett augment enligt samma principer som i imperfektum. Ändelserna innehåller i allmänhet ett α (kort). Här ges som exempel aoristformerna av verbet παιδευω (pres. ind. 1:a person) 'jag uppfostrar':

1	ε-παι'δευ-σ-α
2	ε-παιδευ-σ-ας
3	ε-παιδευ-σ-εν
1 pl	ε-παιδευ-σ-αμεν
2 pl	ε-παιδευ-σ-ατε
3 pl	ε-παιδευ-σ-αν

Infinitivformen, som ungefär betyder (att) ha uppfostrat heter παιδευ-σ-αι.

Här ges några exempel på stambildning (stammen ges inklusive augment):

presensstam	aoriststam
παιδευ-	επαιδευσ	uppfostra
ακου-	η'κουσ-	höra
αγαπα-	ηγα'πησ-	älska
ια-	ια'σ-	bota (ett μι-verb)
μισε	εμι'σησ	hata
πληρο-	επλη'ρωσ-	fylla
αν-οιγ-	αν-οιξ-	öppna
αρχ-	ηρξ-	börja
βλεπ-	εβεψ-	se
γραφ-	εγραψ-	skriva
ψευδ-	εψευσ-	ljuga
πειθ	επεισ	övertyga
βαπτιζ-	εβαπτισ	döpa
κραζ-	εκραξ-	skrika

Man ser att vokalen framför aoristens -σ- ibland förlängs från α till η eller från ο till ω. Vidare finns det sammandragningar av konsontant+σ till en ny konsonant som ξ eller ψ. δσ övergår till bara σ liksom θσ. ζσ övergår ibland till ξ, ibland bara till σ.

Tematisk aorist

Vid tematisk aorist förändras själva stammen, genom byte av vokaler, fördubbling av stavelser o.s.v. För tematisk aorist används samma ändelser som för imperfektum, och liksom där också ett augment bildat på samma sätt som i imperfektum.

Här som ett exempel aorist indikativ aktivum av verbet λαμβανω, jag tar, eller jag får:

1	ε'λαβ-ον
2	ε'λαβ-ες
3	ε'λαβ-ε(ν)
1 pl	ελαβ-ο'μεν
2 pl	ελαβ-ε'τε
3 pl	ε'λαβ-ον

Infinitiven heter λαβειν, att ha fått, och participerna heter λαβων, λαβουσα, λαβον, havande fått. Utmärkande för aoriststambildningen i det här fallet är alltså att bokstaven μ har försvunnit.

Här är fler exempel på aoriststambildning:

αγ-	ηγαγ-	föra, leda
αμαρταν-	ημαρτ-	synda
απο-θνηισκ-	απ-ε'θαν-	dö
απ-ολλυ-(μι)	απ-ω'λ-	förstöra
βαλλ-	εβαλ-	kasta
γινο-(μαι)	εγενο'-	bli, ske
ευρισκ-	ευ'ρ-	finna
εχ	ε'σχ-	ha, hålla
λει'π-	ε'λιπ	lämna
πανθα'ν	ε'παθ-	lära sig
πα'σχ-	ε'παθ-	lida
πι'ν-	ε'πι-	dricka
πι'πτ	ε'πεσ-	falla
τικτ-	ε'τεκ	föda
φευ'γ-	ε'φυγ	fly

Vid tiden för Nya Testamentets tillkomst började tematisk aorist att ersättas av sigma-aorist, och därför förekommer vissa blandformer i Nya Testamentet.

För några ord avviker aoriststammen helt från presensstammen, därför att de är bildade från helt olika ord med gemensam betydelse. Presensformen av det ena ordet, och aoristformen av det andra ordet har försvunnit.

Kappa-aoristerna

Kappa-aorist förekommer bara hos tre av de ord, som förekommer i Nya Testamentet. De är oregelbundna, men slutar alla på κ.

Presensstam	Aoriststam	Betydelse
τι'θη-(μι)	ε'θηκ-	sätta, lägga
δι'δω-(μι)	ε'δωκ-	ge
'ι'η-(μι) (hiämi)	η'κ-	kasta

De böjs med samma personändelser som sigma-aoristerna.

1	ε'δωκ-α
2	ε'δωκ-ας
3	ε'δωκ-ε(ν)
1 pl	εδω'κ-αμεν
2 pl	εδω'κ-ατε
3 pl	ε'δωκ-αν

Rotaoristerna

Av rotaoristerna finns tre, som inte är helt ovanliga. Stammarna slutar på lång vokal, vilket påverkar ändelserna något. Här är de tre verben:

Presensstam	Aoriststam	Betydelse
γινω'σκ-	ε'γνω-	veta
βαι'ν-	ε'βνη-	gå
ι'στη-(μι)	ε'στη-	ställa

εστη betyder inte 'ställde' utan reflexivt 'ställde sig'. Eftersom stammarna slutar på vokal, saknar ändelserna inledande vokal. I övrigt är mönstret samma som sigma- och kappa-aoristerna:

1	ε'γνων
2	ε'γνως
3	ε'γνω
1 pl	ε'γνωμεν
2 pl	ε'γνωτε
3 pl	ε'γνωσαν

Futurum

Futurum bildas med en futurumstam följd av ändelserna för presens för ω-verben. I aktivum använder man presens-aktivändelserna. I futurum medium använder man presens-medium/passivum-ändelserna. I futurum passivum måste man använda en alternativ stam.

Futurumstammen kännetecknas av ett inskjutet -σ- någonstans i ordet. I det sammanhanget kan t.ex. vokaler förlängas. Om -σ- skjuts in i slutet av stammen, kan futurumstammen bli förvillande lik en sigma-aoriststam, och då måste man utnyttja skillnaderna i ändelser. Här kommer först böjningen av verbet παιδευειν, att uppfostra.

1	παιδευ'σω	jag kommer att uppfostra
2	παιδευ'σεις	du kommer att uppfostra
3	παιδευ'σει	han/hon kommer att uppfostra
1 pl	παιδευ'σομεν	vi kommer att uppfostra
2 pl	παιδευ'σετε	ni kommer att uppfostra
3 pl	παιδευ'σονσι	de kommer att uppfostra
inf	παιδευ'σσειν	att komma att uppfostra

Här kommer exempel på futurumstambildning:

Presens	Futurum	Betydelse
παιδενευ-	παιδενευσ-	uppfostra
αγαπα'-	αγαπη'σ-	älska
μισε'-	μιση'σ-	hata
πληρο'-	πληρω'σ-	fylla
πει'θ-	πει'σ-	övertyga
πε'μπ-	πε'μψ-	skicka
καλυ'πτ-	καλυ'ψ-	dölja
α'γ-	α'ξ-	föra, leda
πρα'σσ-	πρα'ξ-	göra
τι'θη-(μι)	θη'σ-(ω)	sätta, lägga
αφ-ιη'-(μι)	αφ-η'σ(-ω)	släppa
δι'δω-(μι)	δω'σ-(ω)	ge

Det tycks kunna förekomma att μι-verb böjs med μι-ändelser även i futurum, men det skall inte vara det normala. För vissa verb kan ett futurum-σ, som hamnar mellan två vokaler försvinna, varefter även vokalerna kan kontraheras till en.

Futurum förekommer bara i fyra modi: indikativ, optativ, infinitiv och particip, och optativ är sällsynt. Futurum förekommer alltså inte alls i konjunktiv och imperativ.

Perfekt

Grekisk perfekt används huvudsakligen för att beskriva världens nuvarande tillstånd utifrån en händelse som har inträffat i det förflutna. Meningen "Han har dött" används för att egentligen uttrycka att "Han är död".

Perfekt bildas med perfektstammar och perfektändelser.

Perfektstammar slutar i allmänhet på κ. Men det typiska bildningssättet för perfektstammar är en mekanism, som kallas reduplicering, dvs en upprepning av någon del av den första stavelsen. Vid så kallad attisk reduplicering, som har sitt ursprung i den attiska dialekten av grekiska, upprepas hela den första stavelsen som den är, men vokalen förlängs hos den ursprungliga stavelsen. Attisk reduplikation tycks vara vanligast för verb som börjar på vokal.

Annars gäller följande regler, dock inte helt konsekvent.

1. Om verbet börjar med en enkel konsonant, utom ρ, så lägger man till den första konsonanten + ε
2. Om verbet börjar med ett k- p- eller t-ljud följt av μ, ν eller λ, så lägger man till den första konsonanten + ε.
3. Som k- p- eller t-ljud räknas även γ, β och δ.
4. Dit räknas även χ, φ och θ, men då är det bokstäverna κ, π och τ, som används vid reduplikationen
5. Om verbet börjar på vokal, så förlängs den ibland men inte alltid
6. I övriga fall lägger man bara till ett ε
7. Reduplikationsstavelsen skjuts in efter en eventuell prepositions-för-stavelse.

'ευ'ρηκα = jag har funnit det (Med spiritus asper: 'Heuräka')

Pluskvamperfekt

Pluskvamperfekt bildas ur perfektstammen, på ungefär samma sätt som imperfektum bildas ur presensstammen, alltså med augment och egna ändelser.

Eftersom perfektstammarna ofta börjar på vokal, så bortfaller augmentet ofta. Ändelserna är

1	-ειν
2	-εις
3	-ει
1 pl	-ειμεν
2 pl	-ειτε
3 pl	-εισαν

Liksom imperfektum förekommer pluskvamperfektum bara i modus indikativ.

Pronomen

Personliga pronomen

-	N	G	A	D
jag	εγω'	μον	με	μοι
du	συ	σον	σε	σοι
han	αυτο'ς	αυτου	αυτον	αυτοωι
hon	αυτη'	αυτης	αυτην	αυτοηι
det	αυτο'	αυτου	αυτο	αυτοωι
vi	'ημει'ς	'ημω'ν	'ημα'ς	'ημι'ν
ni	'υμει'ς	'υμω'ν	'υμα'ς	'υμι'ν
de (m)	αυτοι'	αυτων	αυτους	αυτοις
de (f)	αυται'	αυτων	αυτας	αυταις
de (n)	αυτα'	αυτων	αυτα	αυτοις

Alla dessa former har betoningen på sista stavelsen. En apostrof (') symboliserar en spiritus asper, alltså att ett h förgår vokalen (hämeis = vi, hymeis = ni etc.)

Possesiva pronomen

Till skillnad från latinet används genitivformerna av de personliga pronomina som possesiva pronomina. Men det finns också possesiva pronomina, även om de används sällan. De finns inte i tredje person.De böjs som adjektiv, dvs de följer det ägda i genus.

-	m	f	n
min	εμος	εμη	εμον
din	σος	ση	σον
vår	'ημετε'ρος	'ημετε'ρα	'ημετε'ρον
er	'υμετε'ρος	'υμετε'ρα	'υμετε'ρον

Reflexiva pronomina

På svenska är sig och sin reflexiva pronomina, där sin är en genitiv form. Men t.ex. mig och min kan också vara reflexiva pronomina, fast de är oskiljbara från de personiliga pronomina (i ackusativ och genitiv). På grekiska är de inte oskiljbara, utan det finns reflexiva pronomina i alla personer. Reflexiva pronomina syftar på satsens subjekt, och måste anpassas till detta i genus. I genitiv motsvarar det svenska min, din, sin. I ackusativ, och kanske dativ motsvarar de mig, dig och sig.

min (G)	εμαυτου'	εμαυτη'ς	εμαυτου'
mig (A)	εμαυτο'ν	εμαυτη'ν	εμαυτο'
din (G)	σεαυτου'	σεαυτη'ς	σεαυτου'
dig (A)	σεαυτο'ν	σεαυτη'ν	σεαυτο'
sin (G)	'εαυτου'	'εαυτη'ς	'εαυτου'
sig (A)	'εαυτο'ν	'εαυτη'ν	'εαυτο'
vår,er,sin	'εαυτω'ν	'εαυτω'ν	'εαυτω'ν
oss,er,sig	'εαυτου'ς	'εαυτα'ς	'εαυτα'

De här pronomina böjs på samma sätt som det personliga pronominet αυτος. Observera också att de reflexiva pronomina är lika i alla personer i pluralis.

Reciprokt pronomen

αλλη'λων betyder varandra. Det är ett pluralt ord och uppträder genitiv, dativ och ackusativ (men inte rimligtvis i nominativ). Det böjs som αυτος, vilket betyder att det skiljer sig mellan olika genus bara i dativ.

Prepositioner

I mycket gammal grekiska, och i det indoeuropeiska "urspråket", fanns inga prepositioner, utan allt uttrycktes med kasus. Nominativ betyder avsaknad av preposition. Ackusativ betyder 'till' eller 'mot', på samma sätt som verbet "riktas mot" ackusativobjektet. Dativ betydde '(befintlighet) vid', på samma sätt som ackusativobjektet "befann sig vid" dativobjektet efter handlingen. Genitiv uttryckte "från" eller "av". I meningen 'Peter gav Olle Lisas bil', så gör bilen en rörelse från Lisa för att hamna hos Olle.

I det indoeuropeiska urspråket fanns ytterligare några kasus, t.ex. lokativ, som uttryckte läge, och instrumentalis som uttryckte medel för något, men i senare grekiska kom dessa att uppgå i de fyra nämnda.

Prepositionerna tillkom för att precisera vad dessa 'till', 'mot', 'vid' eller 'från', närmare betyder. I finskan (som ju inte är indoeuropeiskt) gick man en annan väg och införde flera kasus (15 st) för detta.

Eftersom prepositionerna ändå bara var preciseringar, av vad som egentligen uttrycktes av kasus, så behöll man kasus. Man säger att en preposition styr ett visst kasus. En del prepositioner styr flera kasus, och då betyder de också olika saker i de olika fallen, även om det också kan finnas en släktskap i betydelse.

Prepositioner på utländska språk är alltid svåra, eftersom olika folk lägger olika distinktioner mellan olika prepositioner, Det betyder att en grekisk preposition kanske måste översättas med många olika svenska prepositioner, fastän greken kanske upplever sin preposition som något ganska sammanhållet.

Här kommer en sammanfattande lista på de så kallade "äkta" prepositionerna. De karekteriserades av att de också kunde användas som förstavelser till verb. Utöver dem finns ett antal "oäkta" prepositioner.

ανα	ack	upp, upp på
εις	ack	in i, mot, för
εν	dat	i, med
συν	dat	sam-, samman, tillsammans med
αντι'	gen.	mitt emot, tvärsöver, mot
απο'	gen.	av, från, bort, på grund av
εκ	gen	ut ur,(lat. ex), som följd av
προ	gen	framför, för-, före
δια	ack, gen	genom, i loppet av, spritt över
κατα'	ack, gen	ned nedför
μετα'	ack, gen	ibland, tillsammans med, bakom, efter
περι'	ack, gen	runt, omkring
'υπε'ρ	ack, gen	över, mera än
'υπο'	ack,gen	under, in under, som eng. 'by'(g)
επι'	ack, dat, gen	på, i (om tid)(a), vid (om tid)(d)
παρα'	ack, dat, gen	bredvid, bortom, utöver, hos
προσ	ack, dat, gen	till, i riktning mot, hos(d), utanför(d)

Negation

Grekiskan har två negationer. ου' och μη'. ου' är normalformen av negation, medan μη' är mera hypotetisk, används vid retoriska frågor, och används tillsammans med konjunktivformer av verben.

Orden placeras framför det ord, de negerar. Om en hel sats negeras, innebär det normalt att negationen placeras före verbet, men för emfasens skuld, kan man också placera negationen först i satsen.

ου'	och
ου'κ	och	framför vokal
ου'ξ	och	framför spiritus asper
μη'	och	"hypotetiskt"

Konjunktioner

και	och
δε	men

binder samman satser som är likvärdiga. Den andra situationen är att man har en huvudsats och en bisats. Bisatsen fungerar som ett subjekt, objekt, adverb etc. i huvudsatsen. En bisats, som inleds med

'οτι

att

fungerar som ett substantiv (subjekt eller objekt) i huvudsatsen. 'οτι används också vid indirekt anföring. Till skillnad mot i svenska, har verbet i indirekt anföring kvar det tempus, som talaren använde.

ει	om
τις	vem
τι	vad
πος	hur

inleder frågande bisatser. Egentligen är τι och τις pronomen och πος ett adverb.

'οτι	för att, därför att, emedan

uttrycker orsak (samma ord som 'οτι = att ovan).

'ινα

för att

uttrycker avsikt.

'ωστε

så att

uttrycker konsekvens.

Villkorsbisatser inleds med

ει	om
εαν	om eventuellt

Grekiskan skiljer alltså inte på 'om' i en frågebisats och 'om' i en villkorbisats, som tyskan ('ob' och 'wenn'). Däremot gör man skillnad mellan olika grad av eventualitet eller realitet hos villkoret. Olika modus hos verbet uttrycker också detta. εαν följs t.ex. av konjunktiv. ει + optativ uttrycker ett potentiellt möjligt villkor.

Tidskonjunktionerna

'οτε	när
'εως	medan
αχρι	tills
'οταν	så snart som

inleder bisatser, som fungerar som adverb i huvudsatsen. 'οταν följs av ett verb i konjunktiv.

Relativpronominet

'ος, 'η, 'ο

som

följer sitt "korrelat" i huvudsatsen i genus, och har kasus efter sin funktion i bisatsen. Det förkommer dock att relativpronominet tar över kasuset från korrelatet i huvudsatsen, eller att kasus smittar i motsatt riktning. I vissa fall får relativpronominet "spegla sig i" ett extra personligt pronomen i bisatsen. Detta är ett semitiskt drag, som i Nya Testamentet rimligen är ett lån från hebreiskan.

Räkneord

1	εις, μια, εν
2	δυο
3	τρεις, τρια
4	τε'σσαρες, τεσσερα
5	πε'ντε
6	'εξ
7	'επτα'
8	οκτω'
9	εννε'α
10	δε'κα
11	'ε'νδεκα
12	δω'δεκα
13	δεκατρει'ς
20	ει'κοσι
30	τρια'κοντα
50	πεντεκοντα
100	'εκατο'ν
1000	χι'λιοι
10000	μυ'ριοι

Ordbildning

Vetenskapliga namn inom medicin, biologi etc. är oftast bildad på latiniserad grekiska. När latinet blev ett världsspråk, var det naturligt att romarna tog över vetenskaplige termer som låneord från grekerna eftersom dessa hade ett stort vetenskapligt försprång. Men för framtiden blev det också viktigt att grekiskan var ett mycket flexiblare språk när det gällde ordbildning. Grekiskan byggde på rötter, som man kunde bygga ut till stammar och också sätta samman till nya stammar. Stammarna försågs med augment och formändelser, men kunde också förses med prefix och suffix, så att orden bytte betydelse, men också ordklass.

Rötter

Här är några rötter hämtade från [1].

'αγ	helighet
'αμαρτ	fel, misstag
βαπτ	doppa
βασιλεν	kung
γεν	bli till, frambringa
γνω	veta, kunskap
γραφ	rista, skriva
δεικ	peka, leda rätt, straffa
δουλ	slav
ελεος	barmhärtighet, förbarma sig
Ϝερ	tala, ord, verbal
Ϝεργ	verk, arbete
καθαρ	ren
κοιν	gemensam
κρι	skilja, dömma
κτι	grundlägga, skapa
λεγ	säga, tala, ord, samla
λυ	lösa
μερ-	del, andel
οικ	hus, hushåll
πειθ	tilltro
σω	bärga, rädda
στρατ	skara, här
χαρ	fröjd, glädje, gunst

Prefix

Prefix baserade på prepositioner finns under verb ovan, och man kan också studera tabellen över prepositioner. Vanliga är också följande:

α-, αν-	Negation (svenska o-)
ευ-	god, bra, väl
δυσ-	ond, dålig

Suffix (avledningsändelser)

Avledningsändelser förvandlar ordstammar av en ordklass till en ny ordstam av en annan ordklass.

Nomen (Substantiv eller adjektiv) → Verb

Verb → Substantiv

Substantiv → Adjektiv

Adverb

Adverb kan bildas ur adjektiv genom byte av -ος mot -ως.

Sammansättning

Ordstammar kan sammansättas till en ny ordstam. Normalt hamnar betoningen på den första delen. I ord där det andra ledet är ett verb, och det första är verbets objekt, hamnar betoningen på det andra ledet (verbet).

Ord	Betydelse	Led
φιλο'σοφος	filosof	φιλο, vän, σοφος, vis
ψευδολο'γος	lögnare	ψευδο, lögn,λογος, sägare
στρατηγο'ς	härförare, strateg	στρατ, här, ηγος, förare

Ord

Substantiv

Adjektiv

Adjektiven ges här sin maskulina form i nominativ

Verb

Verben ges enligt grekisk sed i presens 1:a perpson, "jag gör", men översättningen ges enligt svensk sed med infinitivformen "göra".

Småord