Tjeckiska språket

Erik Skarman

Tjeckiska språket är ett västslaviskt språk släkt med slovakiska och polska. Det har ett kasussystem med 7 kasus, som också fanns i det indoeuropeiska språket, men varav 2 så småningom försvann ur den klassiska grekiskan.

Uttal

Tjeckiska skrivs med det latinska alfabetet, men vissa bokstäver är försedda med "hakar" som t.ex. č, och det finns en bokstav med ring över (ů). Långa vokaler markeras med accent (á). Över e betyder haken att ĕ uttalas som "je".

a	öppet a som i hatt
á	långt öppet a med "ljust" uttal
c	ts
č	som 'ch' i eng. "change"
ch	ett svagt ach-ljud, som också kan beskrivas med ett baktill bildat sje-ljud, som finns i vissa trakter i Sverige. Typiskt då som 'ch' i "choklad"
Ď	som 'dj' i "tredje"
e	som 'ä' i "ätt"
é	som 'ä' i "äta"
ě	som 'je' i "tredje"
í	lång i som 'i' i "is"
ň	som muljerat n i spanskan
o	som 'å' i "åska"
ó	som 'å' i "åra"
ř	som 'ř' i "Dvořak" Ett surrande r som övergår i ett tonande sje-ljud
š	ett stockholmskt sje-ljud
Ť	som 'ttj' i "lättja"
u	som 'o' i "ost"
ú,ů	som 'o' i "otur"
y	kort i
ý	långt i
z	tonande s
ž	tonande sje-ljud

(Stora bokstäver har använts när små bokstäver med hakar inte är tillgängliga).

Genomgående uttalas de långa vokalerna (de med apostrof) längre (ungefär dubbelt så långt) som de korta.

ú andvänds först i ord. ů används mitt i eller i slutet av ord.

ĕ uttalas som nämnts som 'je', men efter m uttalas det som 'nje'. Mĕsto uttalas [mnjesto]. ĕ representerar en "mjuk" vokal. När den kommer efter d, t och n skall man egentligen betrakta det som att konsonanterna d, t och n blir mjuka (nĕ = ňe).

Om de så kallade hårda dentalerna, t,d och n, följs av i eller í, så uttalas de mjukt. n skrivs då som ň, medan t och d lämnas oförändrade i skriften, eller kompletteras med en apostrof, alltså t' och d'. I fortsättningen kallar vi dessa ljud för "mjukt t" och "mjukt d".

Om de hårda dentalerna däremot följs av y eller ý, så förblir de hårda. Däremot finns det ingen skillnad i uttal av själva vokalerna. y uttalas som i, och ý uttalas som í.

Sist i ord blir vissa tonande konsonanter uttalade som tonlösa, ungefär som på tyska. Chléb uttalas som [chlép]. Konsonanterna i fråga är de så kallade obstruenterna, dvs p, f, t, Ť, k, s, š, c och č, och deras tonande motsvarigheter

När flera obstruenter står i följd i ett ord, måste alla uttalas antingen tonande eller tonlöst ("konsonantharmoni"). Den sista konsonanten avgör. Konsonanten 'v' är dock för svagt för att kunna fälla avgörandet.

Tjeckiskan har ett antal prepositioner med bara en bokstav. Dessa läses samman med efterföljande ord, och faller då ofta offer för konsonantharmonin.

Hårda konsonanter och hårda ord

Tjeckiskan gör en stor sak av skillnaden mellan hårda och mjuka konsonanter. Mjuka konsonanterna är till exempel de ljud, som får ett 'j-inslag', medan motsvarande ljud utan 'j-inslag' kallas för hårda. Den kompletta indelningen ges av följande tabell:

hårda	t d n r b p v f m s z k g h
mjuka	Ť Ď ň ř j c č š ž

Ett ord, som slutar på hård konsonant kallas för ett hårt ord. Böjningsformerna för olika kasus är olika för hårda och mjuka ord.

Efter hårda konsonanter kan man inte skriva 'i'.

Efter mjuka konsonanter kan man inte skriva 'y'.

Flyktiga vokaler

Till förmån för ett lättare uttal, bryts ofta ett konglomerat av konsonanter i slutet av ett ord upp med hjälp av en så kallad flyktig vokal, som skjuts in före sista konsonanten. Ofta är denna ett e. Ibland markeras den med en liten ring under.

Betoning

Tjeckiska ord betonas på första stavelsen. Om ord föregås av en preposition, så tänks prepositionen och ordet som en enhet. Betoningen hamnar altså på prepositionen.

Enklitika

Så kallade enklitika är ord, som alltid är obetonade. Dessutom placeras de alltid på "plats 2" i satsen, dvs. närmast efter det första betonade ordet i satsen.

Nomen

Nomen är substantiv, egennamn, pronomen och adjektiv. Adjektiven finns med, därför att de böjs på liknande sätt som substantiven. Alla dessa ord böjs efter genus, numerus och kasus.

Genus

Tjeckiskan har 3 genus, maskulinum, femininum och neutrum, ofta skrivna i ordningen maskulinum, neutrum och femininum, eftersom maskulina och neutrala ord ofta böjs likartat.

För maskulina ord skiljer sig många former för ord som betecknar levande varelser och ord som betecknar döda ting. Vi använder beteckningarna mv resp. mt.

Man kan ofta avgöra ett ords genus ur dess utseende. Följande tabell ger ungefärliga regler.

m	ord för män ord, som slutar på konsonant
f	ord för kvinnor ord på -a de flesta ord på -e och -ě en del ord, som slutar på konsonant
n	ord på -o, -i och en del på -e, -ě latinska ord på -um

Bestämd artikel

Tjeckiskan saknar bestämd artikel, och alltså en formmässig skillnad mellan bestämd och obestämd form.

Kasus

Tjeckiskan har 7 kasus, som tros vara de som fanns i det indoeuropeiska språket, och som till en början fanns i klassisk grekiska. De är:

• Nominativ
• Genitiv
• Ackusativ
• Lokativ
• Dativ
• Instrumentalis
• Vokativ

Om tabellerna

I tabellerna nedan betyder en punkt, '.', att formen är densamma som i rutan närmast till vänster. Okända former markeras med ?. En tom ändelse markeras med bara ett '-'

Personliga pronomina

Det personliga pronominet böjs i person och genus efter den det syftar på, och i kasus efter pronominets ställning i satsen. Vi ger dem först för 1.a och andra person, där ingen genusböjning förekommer.

kasus	1.s	2.s	1.p	2.p
N	já	ty	my	vy
G	mĕ	tĕ	nás	vás
A	mĕ	tĕ	nás	vás
L	mně	tobě	nás	vás
D	mí	tí	nám	vám
I	mnou	tebou	námi	vámi

och sedan i 3:e person med böjning efter genus:

kasus	m	n	f	mv	mt	n&f
N	on	ono	ona	oni	ony	ona
A	ho	.	jí	je	.	.
G	ho	.	jí	jich	.	.
L	něm	.	ní	nich	.	.
D	mu	.	jí	jim	.	.
I	jim	.	jí	jími	.	.

I singularis överensstämmer de flesta neutrumformerna med maskulinum. I pluralis är de flesta formerna lika i alla genus. Observera att den sista kolumnen gäller för neutrum och femininum.

"jag" i genitiv betyder "jags" vilket bort tolkas som "min". Men så är det inte, utan genitivformen används bara i sammanhang där genitiv skall användas av formella skäl (t.ex. efter vissa prepositioner). Därför finns det också possesiva pronomina. Vi återkommer till dessa längre fram.

Personliga pronomina är relativt ovanliga, eftersom person framgår av böjningsformen på verbet.

Substantiv

Böjning av hårda substantiv

kasus	mv	mt	n	f	mv	mt	f	n
N	-	-	-o	-a	-i,-ové,-e	-y	-y	-a
A	-a	-	-0	-u	-y	.	.	-á
G	-a	-u,-a	-a	-y	-ů	-ů	-	-
L	-ovi	-u	-e,-u	-e	-ech	-ech	-ách	-ech
D	-ovi	-u	-u	-e	-ům	-ům	-ům	-ám
I	-em	-em	-em	-ou	-y	-y	-ami	-y
V	-e,-u	-e,-u	-e,-u	-o	.	.	.	.

I Nominativ singularis är orden som de står i ordböckerna. de angivna ändelserna är bara de typiska.

I Nominativ pluralis mv är -i huvudalternativet. Det åtföljs också av konsonantväxlingar enligt följande

1. t → mjukt t
2. d → mjukt d
3. n → ň
4. r → ř
5. k → c
6. h → z
7. ch → š

1. b → mjukt b
2. p → mjukt p
3. v → mjukt v
4. f → mjukt f
5. m → mň
6. t → mjukt t
7. d → mjukt d
8. n → ň
9. r → ř

1. k → c
2. h → z
3. g → z
4. ch → š

Böjning av mjuka substantiv

kasus	mv	mt	n	f	mv	mt	f	n
N	-	-	-o	-a	-i,-ové,-e	-e	.	.
A	-e	-	-o	-i	-e	.	.	.
G	-e	.	.	.	-ů	.	-i	.
L	-i	.	.	.	-ích	.	.	.
D	-i	.	.	.	-ům	.	-ím	-ím
I	-em	.	.	-i	-i	.	-ami	-i
V	-i	.	.	-e	.	.	.	.

Adjektiv

Böjning av hårda adjektiv

I Nominativ pluralis mv har man följande konsonantväxlingar:

• t → mjukt t
• d → mjukt d
• n → ň
• r → ř
• k → c
• h → z
• x → š
• st → š+mjukt t
• ct → č+mjukt t

Böjning av mjuka adjektiv

Kortformer av adjektiv

Man kan notera att böjningsändelserna för adjektiv oftast innehåller långa vokaler. Men många adjektiv har också en alternativ form, som mera liknar substantivböjningen, och som kallas for kortfom, eftersom den innehåller korta vokaler. Den används bara för predikatsfyllnad (och inte attribut), och den används i högtidlig stil.

Possesiva adjektiv

Av maskulina och feminina ord, som betecknar personer, samt av egennamn, så kan man bilda så kallade possesiva adjektiv, som alltså uttrycker ungefär samma sak som genitiv av ordet.

För maskulina ord (mv) användes affixet -ův- eller -ov- beroende på ändelse.

För feminina ord används affixet -in-, som föregås av följande konsonantväxlingar:

• t → mjukt t
• d → mjukt d
• n → ň
• r → ř
• k → c
• h → z
• x → š

• Som substantiv i singularis utom Instrumentalis
• Som substantiv i pluralis Nominativ och Ackusativ
• Som adjektiv annars

• Karlův most, Karlsbron
• Karlovy Vary, Karl's bad (i pluralis)
• na Karlově mostě, på Karlsbron (Lokativ)

Komparering av adjektiv

De flesta adjektiv kompareras med ändelsen ejší. Den användes till exempel vid alla mjuka adjektiv. Den drar med sig följande konsonantväxlingar

• p → pj
• b → bj
• f → fj
• v → vj
• m → mň
• t → mjukt t
• d → mjukt d
• n → ň
• r → ř
• k → č
• sk → š+mjukt t
• ck → č+mjukt t

• s → š
• z → ž
• x → š
• h → ž

Kasusens användning

Liksom i det indoeuropeiska språket används kasus för att uttrycka betydelsen av olika prepositioner. Ursprungligen fanns inga prepositioner, utan allt uttrycktes med kasus. Men när prepositioner infördes som preciseringar, så fanns kasus kvar. Idag säger man att olika prepositioner styr olika kasus. Vi återkommer till detta strax. Annars har kasus följande användningar:

Nominativ är grundformen, och används för subjektet i en sats. Nominativ används också för den så kallade predikatsfyllnaden, dvs det som står efter ordet "är" m.fl. (var, blev förblev etc.) Inga prepositioner styr nominativ.

Ackusativ används för det objekt, som direkt drabbas av en handling. Eftersom handlingen är riktad mot objektet, så betydde kasus ackusativ också ungefär "till", och därför styr preposioner, som uttrycker riktning ackusativ.

Dativ används för "förmånstagaren" vid en handling, dvs. den som får något, då handlingen är ett givande. Efter handlingen finns föremålet kvar vid mottagaren, och därför används dativ i många språk för att uttrycka läge, och prepositioner som uttrycker läge, styr då dativ. Men i tjeckiskan, liksom i indoeropeiskan finns ett särskilt kasus för detta, nämligen lokativ. De prepositioner som styrs av dativ är därför ganska få och speciella.

Genitiv används för ägaren till något. Prepositioner som styr genitiv har ibland en viss betydelse av "från", eftersom ett föremål vid ett givande kan gå från ägaren till förmånstagaren.Genitiv används också vid mått, ungefär som att man i engelska säger "a liter of water"

Lokativ uttrycker alltså läge, och har numera endast rollen att vara styrt av prepositioner.

Instrumentalis uttrycker vad vi på svenska säger med ordet "med". Några preposioner med denna betydelse styr instrumentalis, men "med" kan också uttryckas med en tom preposition. Detta är alltså ett arv från tiden före preposiitionerna. Övriga prepositioner uttrycker ofta rumsliga relationer.

Vokativ används vid tilltal, och också vid utrop; typiskt sådana som börjar med "Oh ..". "Oh Gud", "Oh heliga enfald!"

Prepositioner, som styr ackusativ

• mimo, utanför
• na, till, på, men i fall där på uttrycker riktning
• na, för
• pro, för, till, åt (i svenska använder vi 'åt' för att markera dativ)
• pro, efter, som i att gå efter något
• přes, via, över
• skrz, genom
• v, på i tidsuttryck (på måndag)
• za, för som i "tack för", "priset för" etc.
• za, om i tidsuttryck (om en timme)
• nad i betydelsen "upp över"
• pod i betydelsen "in under"
• před i betydelsen "fram framför"
• za i betydelsen "in bakom"
• mezi i betydelsen "in emellan"

Prepositioner, som styr genitiv

• blizko, nära
• do, till, in i
• od, från
• okolo, omkring
• podle, enligt
• u, hos, vid
• vedle, bredvid
• z, från, ur, av

Prepositioner, som styr lokativ

• v, i
• na, på, när det inte uttrycker riktning
• o, om
• po, efter
• při, vid

Prepositioner, som styr dativ

• díky, tack vare
• k, fram till, mot
• naproti, emot, mittemot, till mötes
• proti, mot

Prepositioner, som styr instrumentalis

• -, med, som kan uttryckas utan prepostion
• s, tillsammans med
• mezi, mellan
• nad, ovanför
• pod, nedanför
• před, framför, för...sedan i tidsuttryck
• za, bakom, bortom

Pronomen

Böjning av hårda pronomina

Böjning av mjuka pronomina

Personliga pronomina

Vi återkommer här till de personliga pronomina. I tjeckiskan har de olika form som obetonade, betonade (jfr franskans "moi"), och efter preposition.

I 1:a och 2:a person är den betonade formen och formen efter preposition desamma Den obetonade formen ger vi efter "/" i denna kompletterade tabell:

kasus	1.s	2.s	1.p	2.p
N	já	ty	my	vy
G	mĕ	tebe/tĕ	nás	vás
A	mĕ	tebe/tĕ	nás	vás
L	mně/mi	tobě	nás	vás
D	mí	tobě/tí	nám	vám
I	mnou	tebou	námi	vámi

I tredje person är situatione mera komplicerad. Här har vi också skillnad mellan mv och mt för vissa former. Vi ger de tre formerna i separata tabeller.

Först den obetonade:

kasus	m	n	f	mv	mt	n&f
N	on	ono	ona	oni	ony	ona
A	ho	.	jí	je	.	.
G	ho	.	jí	jich	.	.
L	něm	.	ní	nich	.	.
D	mu	.	jí	jim	.	.
I	jim	.	jí	jími	.	.

Så den betonade

kasus	mv	mt	n	f	mv	mt	n&f
N	on	on	ono	ona	oni	ony	ona
A	jeho	jej	jej	jí	je	.	.
G	jho	jej	jej	jí	jich	.	.
L	něm	.	.	ní	nich	.	.
D	jemu	.	.	jí	jim	.	.
I	jim	.	.	jí	jími	.	.

...och formen efter preposition

kasus	mv	mt	n	f	mv	mt	n&f
A	nĕho	nĕj	nĕj	ní	nĕ	.	.
G	nĕho	nĕho	nĕj	ní	ních	.
L	něm	.	.	ní	nich	.	.
D	nĕmu	.	.	ní	nim	.	.
I	nim	.	.	ní	ními	.	.

Observera att kasus Nominativ saknas här. Nominativ kommer inte efter preposition.

Possesiva pronomina

De possesiva pronomina böjs i person och kasus efter det ägda. Tabellen ger ändelserna för nominativ. De generella ändelserna för pronomina är givna ovan.

-	m	n	f
min	můj	moje	moje
din	tvůj	tvoje	tvoje
sin	svůj	svoje	svoje
vår	náš	naše	naše
er	váš	vaše	váše

En och alla

Även om tjeckiskan saknar bestämd artikel, finns det i alla fall en obestämd artikel, "en" på svenska. Samma ord fungerar också som räkneordet "en", och böjs på samma sätt vid den användningen. Tabellen get en och alla i olika personer i nominativ. De generella ändelserna för pronomina är angivna ovan.

en, ett	jeden	jedno	jedna
all, hela	všechen	všechno	všechna

Interrogativa pronomina (frågeord)

De vanligaste frågeorden framgår av följande tabell.

kasus	vad	vem	var	hur	hur många	vilken
N	co	kdo	kde	jak	kolik	ktery
A	co	koho	?	?	?	?
G	čeho	koho	?	?	?	?
L	čem	kom	?	?	?	?
D	čemu	komu	?	?	?	?
I	čim	kým	?	?	?	?

De här orden är användbara, för med prefix kan man göra nya ord. Ni- uttrycker en negation. Ně- uttrycker en obestämdhet, dvs. ett ord som innehåller delen 'något'. Här är några exempel:

co = vad?	něco = något,någonting	nic = ingenting
kdo = vem?	někdo = någon (person)	nikdo = ingen
kde = var?	někde = någonstans	nikde = ingenstans
jak = hur?	nějak = på något sätt	nijak = på inget sätt
ktery = vilken?	některy = någon, en viss	niktery = ingen
kolik = hur många?	několik = några, många	---

Formen niktery är ålderdomlig, och ersatt av ordet žádný.

Demonstrativa pronomina

Tjeckiskan har ett vanligt demonstrativt pronomen, som ungefär betyder "den där". Det böjs oregelbundet på följande sätt:

kasus	mv	mt	n	f	mv	mt	f	n
N	ten	.	to	ta	ti	ty	.	ta
A	toho	ten	to	tu	ty	.	.	ta
G	toho	.	.	té	těch	.	.	.
L	tom	.	.	.	těch	.	.	.
D	tomu	.	.	té	těm	.	.	.
I	tím	těmi	tím	tou	těmi	.	.	.

Ten i rätt form + det oböjliga suffixet '-to' ger betydelsen "den här".

I sådana fall, då man har både 'den här' och 'den där' i samma mening för kontrastverkan, så används paret "tento" och "onen". Detta sällsynta pronomen onen böjs som ten.

Ten i rätt form + det oböjliga suffixe '-hle' ger en betydelse ungefär som franskans "voici".

Adverb

Bildning av adverb ur adjektiv

Adjektivändelsen (i olika kasus och genus) ersätts med ändelsen -e. Samtidigt sker följande konsonantväxlingar:

• p → pj
• b → bj
• f → fj
• v → vj
• m → mň
• t → mjukt t
• d → mjukt d
• n → ň
• r → ř
• k → c
• h → z
• x → š

• dobrý, bra - dobře, väl
• suchý, torr - suše, torrt
• prostý, enkel - prostĕ, enkelt
• přatelský, vänskaplig, přatelsky, vänligt
• německý, tysk - německy, tyskt
• hezký, vacker - hezky, vackert

Komparation av adverb

Adverb kompareras med ändelsen -eji med bibehållande av konsonantväxlingarna från bildandet av adverbet. För -cky/-sky/-zky verben sker dock konsonantväxlingar i komparativformen:

• sk → š+mjukt t
• ck → č+mjukt t

• dobře, lépe, nejlépe

Andra adverb

Tjeckiskan skiljer liksom svenskan (än så länge) på adverb med riktning, och adverb med befintlighet:

• kde = var, kam = vart
• zde = här, sem = hit
• doma = hemma, domů = hem
• venku = ute, ven = ut
• tam = där, tam (ingen skillnad) = dit

Verb

Aspekt

I tjeckiskan spelar verbens aspekt en stor roll. Man kan säga att aspekten beskriver talarens perspektiv på det han beskriver. Det finns en "inuti-aspekt", där talaren själv var eller är med i handlingen, och en "utifrån-aspekt", där talaren t.ex. bara konstaterar att händelseförloppet har inträffat. Med sedvanliga språkvetenskapliga termer kallas dessa för pågående aspekt och fullbordad aspekt.

I tjeckiska har man olika verbstammar för de olika aspekterna, liksom i grekiskan, även om stammarna är besläktade, och bildas ur varandra på olika standardiserade sätt.

I "inuti-aspekten" finns förutom konjunktivformer följande former:

• Imperfektum, för förluten tid.
• Presens, för nuvarande tid
• Futurum, för framtiden
• Infinitiven, för att kunna hantera ett veb som ett substantiv
• Presens particip, som fungerar som ett adjektiv
• Perfekt particip
• Ett verbalsubstantiv, för företeelsen att verbet görs
• Imperativ, i denna aspekt närmast med betydelsen "Fortsätt att göra"

• Perfekt, för förfluten tid, dvs. för något fullbordat
• Futurum för framtiden
• Perfekt particip
• Imperativ, som närmast svarar mot vår imperativ ("Gör!")

• enkel konjunktiv
• konditionell konjunktiv
• final konjunktiv
• optativ

Tjeckiskan har inga diateser, dvs passiv och aktiv form, utan detta uttrycks med reflexiva verb, och reflexiva pronomina.

Verbformer

Infinitiv

Infinitiv-ändelsen är -t. Förr och högtidligt -ti

Perfekt particip och verbalsubstantivet

Infinitiv-ändelsen ersätts i perfekt particip med -n. För verbalsubstantivet är ändelsen -ní.

L-particip (supinum)

I l-participformen ersätts infinitivändelsen med en ändelsen -l- följd av böjningsändelserna för substantiv, nominativ. Det finns alltså ingen böjning efter person.

numerus	mv	mt	f	n
sing	-l	-l	-la	-lo
plur	-li	-ly	-ly	-la

I första och andra person bildas imperfekt och perfekt genom att presensformerna av být sätts efter L-participet. I tredjeperson räcker det med bara L-participet själv. Formerna av "být" kommer längre ner.

Hjälpverbet är enklitiskt, dvs det är alltid obetonat, och det placeras efter första betonade ord i satsen. Ofta är det ordet L-participet, och då kommer alltså hjälpverbet efter L-participet. Men ibland kan man för emfasens skull flytta fram ett annat ord främst i satsen, och då kommer hjälpverbet alltså före L-participet. I andra person förekommer det ofta att formen "jsi" av být, ersätts av ett enkelt -s, som kan placeras på ett ord före, t.ex. ett reflexivt pronomen (se → ses).

Presens

Presens bildas på en stam, som inte alltid fås ur infinitivformen på ett helt regelbundet sätt. För många verb är det lämpligt att lära sig infinitivformen och presensformen var för sig utantill. (Ur infinitivformen kan de flesta andra verbformerna bestämmas regelbundet.) Sedan uppträder verb i tre olika konjugationer, som böjs något olika. Så här ser ändelserna ut:

1:a konjugationen (-á-verb)

numerus	sing	plur
1.	-ám	-áme
2.	-áš	-áte
3.	-á	-ají

2:a konjugationen (-í-verb)

numerus	sing	plur
1.	-ím	-íme
2.	-íš	-íte
3.	-í	-í

3:e konjugationen är verb utan vokal före ändelsen. Den avslutande konsonanten kan då vara hård eller mjuk. Speciella former för mjuk konsonant ges efter '/':

numerus	sing	plur
1.	-u/i	-eme
2.	-eš	-ete
3.	-e	-ou/í

Man kan observera att de båda stammarna i "inuti"-aspekt och "utifrån"-aspekt ofta inte tillhör samma konjugation.

Presens particip

Presens particip bildas på samma stam som presens. Ändelsen är -ící. Presens particip kan bara bildas i "inuti"-aspekten. Utöver presens particip finns en högtidligare form kallad presens gerundium.

Presens particip uppträder grammatiskt som ett adjektiv ("seende" är en particip, "blind" är ett adjektiv) och böjs som ett mjukt adjektiv.

Imperativ

Imperativ kan bildas i båda aspekterna, men, som nämnts, med viss skillnad i betydelse. I "inuti"-aspekten är betydelsen som "fortsätt att göra!". I "utifrån"-aspekten snarast "sätt igång att göra!". Från formen i presens tredje person singularis avlägsnas en eventuell sista vokal. Resultatet är imperativformen i singularis (2:a person),

I första konjugationen tillfogar man dock ändelsen -ej. Ibland sker det även vid verb i de andra konjugationerna.

Oftast får man också en förkortning av stamvokalen. (I ett fall förlängning: stojí → stůj = stanna!)

Dessutom får man följande konsonantväxlingar i slutet av stammen:

• d → mjukt d
• t → mjukt t
• n → ň

• -me i 1:a person ("låt oss göra...")
• -te i 2:a person ("gör (ni) !")

Hjälpverbet být i presens och futurum

Eftersom hjälpverbet "být", att vara, används för att bilda imperfektum och futurum, så behöver vi dess former. I Presens har vi

numerus	sing	plur
1.	jsem	jsme
2.	jsi	jste
3.	je	jsou

I vanligt tal uttalas inte j-et.

I futurum har vi:

numerus	sing	plur
1.	budu	budeme
2.	budeš	budete
3.	bude	budou

Konjunktivformer av být

Enkel konjunktiv bildas med L-participet följt av följande konjunktivformer av být:

numers	sing	plur
1.	bych	bychom
2.	byte	byste
3.	by	by

Vid konditionell konjunktiv föregås dessa former av prefixet kdy- (kdybych, kdybys, kdyby, kdybychom, kdybyste, kdyby). Konditionell konjunktiv uttrycker förmodligen samma sak som konditionalis i en del andra språk, alltså i villkorsbisatser som "om jag vore ..."

Vid final konjunktiv föregås formeran av prefixet a- (abych, abys, aby, abychom, abyste, aby). Final konjunktiv uttrycker förmodligen av sikt, som i satser som inleds med "för att".

Optativ (som är ett separat modus vid sidan av konjunktiv och de övriga, och som uttrycker önskan) utgår från futurumformen i "utifrån"-aspekten, som föregås av partikeln at' (mjukt t). Detta är ungefär som om vi på svenska skulle säga "Ack, att det kommer att ske"

Reflexiva pronomina och verb, och passiv form

Det reflexiva pronominet syftar på satsen subjekt. I tjeckiska är det oberoende av person (inte "mig", "dig", "sig" etc), men det böjs efter de båda kasus de kan uppträda i. I ackusativ heter det se och i dativ si. Båda är enklitiska. Reflexiva pronomina skall användas efter reflexiva verb, och de är ganska många. Ordet för "leka" är t.ex. reflexivt, dvs. man säger "leka sig". De uttrycker:

• reflexivitet ("tvättar sig")
• reciprocitet ("slå varandra")
• passivum ("tvättas")
• inget särskilt ("leka sig = leka")

Aspektbildning

Det finns många principer för att bilda den ena aspekten ur den andra. I tabellerna nedan ges presensformen (3:person singularis), och L-participet i inuti-aspekten respekteive utifrån-aspekten.

Här först verb, där utifrån-verbet bildas med olika prefix:

aspekt	inuti		utifrån
göra	dělá	dělal	udělá	udělal
äta	jí	jedl	sní	snědl
dricka	pije	pil	vypije	vypil
tvätta	myje	myl	umyje	umyl
skriva	píše	psal	napíše	napsal
betala	platí	platil	zaplatí	zaplatil
fråga	ptá se	ptal se	zeptá se	zeptal s
vänta	čeká	čekal	počká	počkal

Här är verb, där inuti-verbet bildas med suffix:

ge	dává	dával	dá	dal
räcka	podává	podával	podá	podal

I vissa fall är verben ganska lika:

lämna

vrací

vracel

vrátí

vrátil

Här är exempel på där verben tillhör olika konjugation:

säga	povídá	povídal	poví	pověděl
svara	odpovídá	odpovídal	odpoví	odpvěděl
välja	vybírá	vybíral	vybere	vybral
hjälpa	pomáhá	pomáhal	pomůže	pomohl
sätta sig	sedá si	sedal si	sedne si	sedl si
komma	přijždí	přijžděl	přijede	přijel
åka in	vjíždi	vjížděl	vjede	vjei
åka ut	vyjíždi	vyjížděl	vyjede	vyjei
köpa	kupuje	kupoval	koupí	koupil
visa	ukajuze	ukazoval	ukáže	ukázal

I vissa fall är verben helt olika

ta	bere	bral	vezme	vzal
komma	přichází	přicházel	přijde	přišel
lägga	klade	kladl	položí	položil
lägga i	vkládá	vkládal	vloží	vložil

En del verb förekommer bara som inuti-verb. Det är dels verb av statisk natur, och dels rörelseverb i varianter som inte är målinriktade.

bo	bydí	bydlel
vara	je	byl
ligga	leží	ležel
tala	mluvi	mluvil
kunna	může	mohl
sitta	sedí	seděl
veta	ví	věděl
hänga	visí	visel
gå	chodí	chodil
åka	jezdi	jezdil
flyga	lítá	lítal
springa	běha	běhal

Målinriktade rörelseverb har samma verb i båda aspekterna:

gå	jde	šel	jde	šel
åka	jede	jel	jede	jel
flyga	letí	letěl	letí	letěl
springa	běží	běžel	běží	běžel

Syntax

Eftersom tjeckiskan har kasusändelser (om än något utartade) så behöver ordföljden inte användas för att markera kasus, så ordföjden kan vara relativt fri. Man kan ge eftertryck (emfas) åt vissa ord, genom att flytta dem till början eller till slutet av meningen.

Så kallade enklitika skall placeras på "plats 2" i meningen, alltså efter den första betonade ordgruppen. Detta måste man tänka på när man ändrar ordföljden i en mening.

Tjeckiska är ett sparsamt språk, på så sätt att man inte sätter ut personliga pronomina, när de inte behövs därför att personen framgår av verbformen. Om man å andra sidan sätter ut ett personligt pronomen för emfasens skull, så kan ett verb utgå i stället. Det gäller för hjälpverbet "být" (t.ex. formen "jsem") i imperfektum/perfektum.

I allmänhet står en bestämning (t.ex. ett attribut; alltså ett adjektiv) före det ord det bestämmer, liksom i svenska.

Negation

Negation uttrycks genom att verbet får ett prefix ne-.

Konjunktioner

"Och" heter a

Relativa pronomen

Det allmänna relativa pronominet i tjeckiskan är ktery. Det betyder alltså "som" t.ex. Dessutom är det ett frågepronomen med betydelsen "vilken?". Om en relativbisats är insprängd inuti huvudsatsen, så återstartar man huvudsatsen med en referens till det ktery syftar på genom ett personligt pronomen, t.ex. "je". Man kan göra så på svenska också, men det anses inte så stilfullt.

"Vars" heter čí och böjs som ett mjukt adjektiv.

Ord

Substantiv

Adjektiv

Verb

För verben nedan ges tre former, om de alla är kända, nämligen:

1. Infinitiv i inuti-aspekten
2. Presensstammen = presens 3.sg (i inuti-aspekten)
3. L-participet i utifrån-aspekten