Georgiska

Georgiska är ett sydkaukasiskt språk, eller med ett annat ord ett kartveliskt språk. På sig själv heter det kartuli ena, och landet Georgien heter Sakartveli. Språket är åtminstone 2000 år gammalt, och har förändrats lite under den tiden. Den kartveliska gruppen som sådan har ingen känd släktskap med någon annan språkgrupp. Det har skrivits med ett par olika alfabeten. Det nuvarande alfabetet, som kallas mkhdrulli, eller "det militära" är ungefär från 1000-talet efter Kristus. Alfabetet är regelbundet; man skriver som man talar och man talar som man skriver.

Ett utmärkande drag för språket är anhopningen av konsonanter, speciellt i början av ord, vilket man ser på ordet mkhdrulli.

Språket är ett agglutinerande språk, dvs man bildar ord genom att lägga till så kallade affix, som är en slags ändelser eller förstavelser, som kan följas av ytterligare affix. Centralt i ordet finns en rot. Roten tillsammans med avledningsaffix kan bilda en stam. På den stammen kan man koppla böjningsaffix (före eller efter stammen) som bildar olika grammatiska former av ordet. Dessa böjningsaffix påminner om ändelser och prefix i vårt (icke agglutinerade) språk. Typiskt för georgiskan är att man har så kallade circumfix, dvs tvådelade affix, där en del kommer före roten, och en del efter.

Den stora svårigheten med det georgiska språket gäller verbsystemet. Resten av språket är betydligt lättare, men georgiskan har en hel del ganska originella konstruktioner, som det kan vara svårt att vänja sig vid.

Landet Georgien kristnades år 337, och den georgiska kyrkan är en självständig kyrka inom den ortodoxa gruppen.


Några avledningsaffix

Här är några affix, som ur ett substantiv avleder ett motsvarande adjektiv:

Motsvarigheter till svenska -lös: Yrkesbeteckningar: Följande ger länder ur nationalitetsbeteckningar på personer: Följande ger ord för ursprung: Följande bildar abstrakta begrepp: Följande ger en vänskaplig benämning: Följande ger ett material:


SUBSTANTIV

Genus

Georgiskan saknar föreställning om genus. Detta gäller även för pronomen. Ett och samma pronomen kan alltså betyda både han, hon, den och det.

Bestämd och obestämd artikel

Georgiskan saknar både bestämd och obestämd artikel.

Kasus

Georgiskan har sju kasus. Användningen av dem är en smula komplicerad, därför att verb och verbform har en viss påverkan på valet av kasus. För vissa verb står t.ex. subjektet i kasus dativ. Detta gäller för en klass av verb som kallas C4, men också för de flesta verb i perfekt-aspekt. Fenomenet kallas inversion I de flesta språk är dativ ett kasus för "förmånstagaren" om meningen beskriver ett givande. Man kan ibland se inversion, som att subjektet är en förmånstagare, eller åtminstone en förmånsägare. Ordet för 'har' är t.ex. ett C4-verb, som alltså ger inversion. Vi återkommer till inversion senare.

De georgiska kasusen är följande:

  1. Nominativ. Huvudsakligen för subjekt. Ändelse -i
  2. Ergativ. Används för subjekt till transitiva verb (verb med objekt) i utifrån-aspekt (se nedan). Ändelse: -ma
  3. Dativ. Grundanvändningen är för dativobjekt, men det används också för ackusativobjktet till transitiva verb i presens. Vid inversion används det också för subjektet. Används också som lokativ, alltså för att beteckna platsen för något (och tiden). Ändelse: -s
  4. Genitiv. Betecknar ägaren till något. Ändelse:-is
  5. Instrumentalis. Betecknar ett redskap eller hjälpmedel för något, dvs. det ersätter konstruktioner med 'med'. Ändelse: -it
  6. Adverbial. Ersätter konstruktioner med ordet 'som' eller 'såsom'. Ändelse -ad
  7. Vokativ. Används vid tilltal eller anrop, t.ex. där vi på svenska börja med 'Oh'. Ändelse -o
Georgiskan har alltså inget kasus ackusativ, utan dativ används för båda objekten.

För ord som slutar på vokal kan en inledande vokal i kasusändelsen försvinna, eller också kan ordstammen trunkeras (bortfall av vokalen).

Pluralis

Georgiskan har två pluralformer. I den vanligaste används affixet -eb-, som skjuts in före kasusändelsen. Den andra formen är mera oregelbunden, men används bara i vissa stilistiska sammanhang.

Förlängd kasusändelse

I vissa sammanhang, bland annat för det första ordet av två i en uppräkning med 'och' används en förlängd kasusändelse, som har ett tillägg av -a.


ADJEKTIV

Adjektivet föregår det ord det bestämmer. Adjektiven harmoniserar med det bestämda ordet i kasus, och böjs med samma ändelser som substantiven.

Komparativ av adjektiv bildas med ordet ubro (mera) före adjektivet. "Än" heter vidre, men det kan också uttryckas med en postposition -ze, som vanligtvis skrivs samman med ordet. I så fall kan man utelämna ordet ubro. A B-ze didia. A än B stort.

Superlativ bildas med tvådelat affix (circumfix) u- -es. Det följs sedan av kasusändelse. udidesi, alltså u-did-es-i = störst, av did, stor.


ADVERB

Adverb kan bildas ur adjektiv genom att de sätts i kasus adverbial (ändelse -ad).

Sålunda heter "väl" k'arg-ad efter k'argi = bra.

Av snabb chkari bildas ordet för snabbt på samma sätt, men här bortfaller det sista d-et:chkara


POSTPOSITIONER

Prepositioner står efter sitt substantiv, och kallas då i stället postpositioner. De kan uppträda som affix (markeras med bindestreck) eller som självständiga ord. De styr olika kasus enligt följande.

Postpositioner som styr dativ

Postpositioner som styr genitiv Postpostion, som styr instrumentalis Postposition, som styr adverbial


VERB

Det georgiska verbsystemet kan framstå som utomordentligt komplicerat. Agglutinerande språk kan ju alltid se komplicerade ut, men de förenklas av att de är regelbundna: en viss betydelse uttrycks av ett visst affix, med ett visst utseende. I georgiskan är det inte så, utan affixet för en viss betydelse, kan variera, framför allt med den så kallade verbklassen. Den måste man alltså hålla reda på. Principen med så kallade cirkumfix går också igen, så att en viss betydelse uttrycks med två affix, ett före stammen, och ett efter. Agglutinerande språk har ju ofta den finessen att personen hos subjektet och/eller objektet uttrycks med affix, vilket gör att man kan utelämna pronomina i en mening. Det betyder att man ofta nog kan uttrycka en hel mening i ett enda ord. I georgiska är det så att både personen hos subjektet, ackusativobjektet och dativobjektet uttrycks genom affix. Tyvärr är teorin för hur man uttrycker båda objektens person en smula ogenomtränglig

Verbklasser

En verbklass är en grupp av verb, som har en liknande grammatisk roll, och som framför allt böjs på likartade sätt. Georgiskan har fem sådana verbklasser med några underklasser:

  1. C1: Denna klass innehåller mest transitiva verb (verb med objekt) och många har också ett dativobjekt. En del är så kallad kausativa verb, som t.ex. uttrycker att man får någon att göra något. Detta uttrycks genom ett affix -a- på det icke-kausativa verbet i position -1 (se nedan) och ytterligare ett affix i position 3..
  2. C2: Innehåller intransitiva verb i följande underklasser
    • C2a: Dessa ord är ofta bildade ur C1-verb. De har ingen särskild markör för aorist
    • C2b: Dessa ord är ofta bildade ur C1-verb med ett affix -i-. De är ofta passiva varianter av C1-verben
    • C2c: Dessa ord är härledda från substantiv och adjektiv, och kallas för denominativer. Avledningen till verb sker genom ett affix -d. Betydelsen av verbet är ofta att bli adjektivet.
  3. C3: Innehåller intransitiva verb, närmast av tre typer:
    • C3a: Grundläggande verb
    • C3b: Denominativer, som bildas genom att man tar bort kasusändelsen från substantivet
    • C3c: "Expressiva verb", som beskriver ljus- ljud fenomen m.m.
  4. C4: Dessa verb har så kallad inversion, dvs subjektet skrivs i kasus dativ. Verben uttrycker ofta känslotillstånd, som subjektet har "förmånen att ha", såsom han hade fått det givet. Även ordet för "att ha" tillhör denna grupp. Inversion kan förekomma för andra verb än C4-verb, men då bara i vissa tempi. I perfekt har alla verb inversion utom verben i C2.
  5. S: Så kallade stativa verb, som är en ganska liten grupp verb med passiv betydelse, som vi förbigår.

Verbformer

Det georgiska verbformsystemet är inte olikt det grekiska (eller tjeckiska) men faktiskt något enklare. Det spänns upp av fyra dimensioner.

Detta är ett grekiskt-inspirerat sätt att beskriva de georgiska verbformerna. Det finns också ett inhemskt georgiskt system, där man talar om "rader", eller på georgiska mtskrivi, som har blivit den engelska gramatiska termen "screeve".

Affixsystemet

Centralt i varje verb finns en verbrot. Från den härleder man verbstammar för de respektive aspekterna, för passiv form etc. En del sammansatta verbrötter kan vara ganska långa, men det finns också ytterst korta verbrötter med bara en bokstav, som k', som betyder lovprisa, och d, som betyder ge.

Verbroten omges av upp till 11 (eller i vissa fall upp till 17) affix. En del av dem skall ses som avledningsaffix, som av en vebrot gör en ny verbstam med en delvis annan betydelse. Övriga affix kan ses som böjningsaffix, som skapar de olika verbformerna.

Vi numrerar affixen efter läget i förhållande till roten:

Indikativa verbformer

Grovt sett fungerar de vanligaste verben på följande sätt i de fyra vanligaste verbformerna, presens, futurum, aorist och imperfekt.

Allt detta är ett slags normalfall, men det finns många, många undantag.

Markering av subjekt och objekt

Subjektets och objektets person markeras med affix på två ställen plus en markör för pluralis. Det betyder att om subjekt och objekt är pronomina, så behöver dessa inte sättas ut. Därför kan man konstruera meningar, som bara består av ett enda ord. Om det också finns ett dativobjekt, så markeras detta ytterligare genom användning av för-rot-vokalen. Det finns emellertid också en objektmarkör, som bara används för dativobjekt. Den står i tabellerna nedan inom []-parenteser.

Subjektets person markeras enligt följande schema:
PersonSOM1SOM2plur
1.s-v---
2.s---
3.s--S--
1.p-v---t
2.p---t
3.p--P--
S och P, som förekommer vid tredjepersons subjekt, representerar affix, som varierar med verbform och verbklass.

Objektets person markeras enligt följande (med speciella former för dativobjektet inom parentes).
Obj. personSOM1SOM2plur
1.s-m---
2.s-g---
3.s-[h]---
1.p-gv---
2.p-g---t
3.p-[h]---
Man ser att pluraländelsen -t markerar pluralis för subjektet, utom då objektet är andra person pluralis (er). SOM2 används bara för att markera subjektets person.

Tack vare att tabellerna är ganska glesa, är det inte så svårt att sammanföra dem till en tabell. Den enda avvikelsen är att vid 1. person subjekt och 2.person objekt, så skriver man inte -vg- utan bara -g-. Vi betecknar verbroten tillsammans med de inre affixen med R.
Subj1s2s3s1p2p3p
1s*g-Rv-R*g-R-tv-R
2sm-R*[h]-Rgv-R*[h]-R
3sm-R-Sg-R-S[h]-R-Sgv-R-Sg-R-St[h]-R-S
1p*g-R-tv-R-t*g-R-tv-R-t
2pm-R-t*[h]-R-tgv-R-t*[h]-R-t
3pm-R-Pg-R-P[h]-R-Pgv-R-Pg-R-P-t[h]-R-P
* betecknar reflexiva fall, som uttrycks på annat sätt, nämligen med en för-rot-vokal -i-.

Användningen av kasus

I georgiskan har verbklass och verbform betydelse för val av kasus. En mekanism för detta kallas ergativitet. Det finns ett antal ergativa språk i världen, bland annat baskiskan och georgiskan, och det finns drag av detta också i turkiskan. Ergativa språk har ett kasus, som kallas ergativ, som kanske på grekiska skulle kunna utläsas som "kasuset för den verksamme". Principen är att objektet till ett transitivt verb tar över kasus från subjektet till ett intransitivt verb. Det kasus, som "blir över" för subjektet till ett transitivt verb, är då ergativ. Så här ser det då ut:

VerbtypSubjektObjekt
IntransitivtNominativ-
TransitivtErgativNominativ
I georgiskan förekommer ergativitet bara i utifrån-aspekt.

En annan egenhet med georgiskan är att georgiskan saknar kasus ackusativ. Det finns bara kasus dativ, som då kanske rätteligen borde kallas objektskasus. Vilket objekt som är dativobjekt måste markeras särskilt i verbformen (på ett inte helt lättgenomskådat sätt).

Till detta kommer sedan inversion, där subjektet i vissa fall får kasus dativ. Allt detta kan sammanfattas i följande tabell:
VerbklassAspektSubjektObjektDativobjekt
C1, C3inutiNominativDativDativ
C1, C3utifrånErgativNominativDativ
C1, C3perfektDativNominativ-tvis (för)
C2allaNominativ-Dativ
C4allaDativNominativ-
C2-verb är intransitiva, och har alltså inga ackusativobjekt. Däremot kan väldigt många verb i georgiskan ha dativobjekt -fler än t.ex. i svenskan. I perfekt uttrycker man dativobjektet ungefär som vi oftast gör i svenska, alltså med prepostion.

Allmänt har vi alltså ergativitet bara i utifrån-aspekt, och bara i C1 och C3. Inversion har vi i perfekt i C1 och C3 och allmänt i C4.

Utöver detta används dativ för att ange platsen för något. Detta kan vara en sammanglidning mellan dativ och ett utdött lokativkasus liksom i många indoeuropeiska språk.

Sedan har vi adverbialkasus och vokativ, som inte har med verbformen att göra.

Infinita former

Infinita verbformer är former, som inte böjs efter person, och som ofta uppträder som andra ordklasser.