Baskiska Språket

Erik Skarman

Källa

J R King, Colloquial Basque

Baskiska

Baskiska är ett språk, som talas på båda sidor om västra Pyrenéerna. Namnet kommer från en grekisk benämning på folket, och återkommer t.ex. också i namnet Biscaya (baksiska Bizkaja, spanska Viscaya). På sig själv heter språket Euskara.

Landet, där språket talas, kallas Euskal Herria, och är indelat i följande provinser.

Huvudstad i den spanska delen av hela området är Gasteiz (sp. Vittoria).

Baskiskan har inga kända släktingar bland jordens språk. Troligtvis har det långt tillbaka i tiden haft släktingar på andra håll i Europa. T.ex. kan iberiskan vara släkt med baskiskan, eller baskiskan kan vara en rest av den för övrigt utdöda iberiskan. Dessa eventuella släktingar till baskiskan skulle sedan ha trängts undan av de ankommande indoeuropeiska språken.

Det är mycket möjligt att baskiskan är europas äldsta språk, men det har en konkurrent i finskan och estniskan, vars talare kom hit för c:a 10000 år sedan. Men t.ex. grottmålningarna från Altamira berättar att det har bott människor i Europa i 40000 år, och dessa människor kan vara släkt med dagens basker. Baskiskan är ett formrikt språk med många kasus (fler än finskan eller gamla indoeuropeiska språk) och ett komplicerat verbsystem, som gör att man kan uttrycka det man vill säga på ett mycket elegant sätt.

Uttal

Baskiska skrivs enligt ett system, som kallas Euskara batua (ensad baskiska, efter bat, som betyder 1). Skriftsystemet är förhållandevis enkelt att uttala. En sak som ger baskiskan ett exotiskt intryck är den rika förekomsten av 'x'. x representerar ett sje-ljud, ungefär som engelskans 'she'. Kombinationen 'tx' motsvarar 'ch' i engelskans 'church'.

Bokstaven 'z' är inte ett tonande 's' utan ett emfatiskt 's', dvs ett kraftfullt s, som uttalas genom att man pressar ner tungan i botten på gommen, samtidigt som man bildar s:et.

Bokstäverna n och l kan uttalas muljerat (som 'nj' och 'lj'). De skrivs då dubbeltecknat, men i vissa regioner förkommer och tecknet 'ñ'.

Bokstaven h uttalas svagt, om ens alls. Nahib uttalas 'najb', Mahar uttalas 'mar' osv.

Formlära


Substantiv

Genus

Baskiskan gör ingen skillnad mellan genus på olika substantiv.

Bestämd och obestämd form

Baskiskan har en bestämd artikel, som är en ändelse '-a'. Men användningen av denna bestämda artikel är mycket annorlunda än i andra språk. Ord står nästan alltid i bestämd form (slutar på 'a'). Ett undantag är när ordet kvantifieras med räkneord. Ett annat är när ordet bestäms av ett demonstrativt pronomen ('den här', 'den där')

Pluralis

Den baskiska pluraländelsen är '-k', som då oftast kommer efter den bestämda artikeln '-a' som '-ak'.

Kasus

Baskiskan har som nämnts ett omfattande kasussystem. Det finns många kasus, fler än i äldre indoeuropeiska språk eller i finskan. Men dessutom finns det många anpassningar mellan ändelser och ord, så att det finns ganska många varianter av ändelser för varje kasus.

Ergativitet

Baskiskan är ett så kallat ergativt språk. Man kan beskriva detta så att objektet i en mening anses "viktigare" än subjektet om det finns. Objektet tar då över kasus nominativ. Subjektet behöver då ett nytt kasus, som kallas ergativ, och kan uttydas som "kasuset för den verksamme" (efter ett gammal indoerupeiskt ord werg, som vi har i många grekiska ord som demiurg och energi, och som har blivit 'verk' på svenska). I ergativa språk brukar man inte använda termen nominativ utan absolutiv.

Lista över kasus

Här då en genomgång av olika kausus och deras betydelse.

  1. Absolutiv
  2. Ergativ
  3. Genitiv för ägaren till något
  4. Dativ för förmånstagaren vid en handling som innebär ett givande
  5. Benefikativ. En benefaktor är också en en förmånstagare. Detta kasus har i stort sett samma betydelse som dativ, men vi böjning av verb är ett ord i benefikativ inte ett dativobjekt
  6. Kausativ. Ordet spelar rollen av en orsak i satsen. Spelar rollen av de svenska orden 'på grund av'
  7. Teleativ. Ordet uttrycker det syfte, med vilket någonting görs.
  8. Instrumentalis Instrumentet eller verktyget eller medlet för något. Motsvarar det svenska ordet 'med', eller ännu bättre det gamlas svenska ordet 'medelst'
  9. Komitativ. Motsvarar också ordet 'med', men i en annan betydelse. "Att någon är med en". Man kan uttrycka "A har en X" som "med A är en X", även om den första konstruktionen är vanligare (Baskiskan har ett ord för 'har').
  10. Inessiv. Kallas för lokativ i många andra språk. Uttrycker platsen för en händelse.
  11. Allativ uttrycker målet för en rörelse som meningen beskriver
  12. Direktiv uttrycker snarare rörelsens riktning.
  13. Fineativ uttrycker hur långt rörelsen sker som på svenska med 'så långt som till'
  14. Altativ anger målet för en uppåtgående rörelse, som svenskans 'upp till'
  15. Ablativ uttrycker vad en rörelse utgår från. Svarar mot 'från' på svenska. Svarar också mot 'genom'
  16. Originativ uttrycker någons eller någots ursprung. Svarar också mot svenskans 'från'.
  17. Partitiv uttrycker en obestämd mängd av något. används också för andra ändamål
Ändelserna för olika de olika kasusen ges av följande sammanställning, som också ger svenska prepositioner som används i motsvarande situationer:
  1. Absolutiv: -
  2. Ergativ: -k, -ek, -ak
  3. Genitiv ('s): -en
  4. Dativ (åt): -i, -ri
  5. Benefikativ (åt): -entzat
  6. Kausativ (på grund av): -gatik
  7. Teleativ (med syfte att): -ako
  8. Instrumentalis (medelst): -z
  9. Komitativ (med): -ekin
  10. Inessiv (i): -n, -en
  11. Allativ (till): -a, -ra
  12. Direktiv (mot): -antz
  13. Fineativ (så lång som till): -aino
  14. Altativ (upp till): -eraino
  15. Ablativ (från): -tik
  16. Originativ (stammande från): -ko
  17. Partitiv: -ik
I några kasus skjuter man ibland in ett affix -ta- av för mig okänd betydelse, nämligen: Teleativ, instrumentalis, inessiv, allativ, altativ, ablativ och originativ.

En vanlig anpassning av ändelsen till ordstammen är ett inskott av -r- eller -ar-.

Personliga pronomen kan också böjas i kasus. I genitiv är då ändelsen -re (det finns inget -n). Mönstret kommer igen i benefaktiv (ändelsen -retzat med -re- men utan -n) och kausativ (ändelsen -regatik).

Många frågeord (interrogativa pronomen) är kasusböjningar av zer? (vad?), t.ex. zergatik? (varför?, kausativ).

Originativändelsen -ko används också för att bilda adjektiv.

Baskiskan uttrycker det mest av relativa lägen bara med kasus (eftersom det finns så många), men om det krävs preciseringar, har man samma idé som i turkiskan för detta. Man har ett antal ord som (givna i bestämd form här): Dessa böjer man nu i inessiv, och bildar uttryck som: etxean aurrean. alltså vid husets framsida, alltså framför huset. Huset (etxea) står alltså här i gentiv liksom på svenska (i turkiskan stod framsidan också i possesiv form, men någon sådan finns inte i baskiskan). Ord som aurrean, behean etc. kallas ibland för postpositioner, men de är alltså helt enkelt substantiv i inessiv form.


Verb

Det mest utmärkande draget i det baskiska verbsystemet är personböjningen, där man böjer verbet både efter subjektet, ackusativobjektet och dativobjektet. Om detta skulle vara fullt genomfört, skulle det behövas 294 former av varje verb i varje aspekt/tempus/modus. (6x7x7, eftersom ackusativobjekt och dativobjekt också kan saknas.) Lyckligtvis skiljer man inte på alla kombinationer av personer. Men framför allt "drabbar" det här böjningssystemet bara ett fåtal hjälpverb. Verbformerna för övriga verbformer bildas med hjälp av dessa verbformer tillsammans med några enkla grundformer av huvudverben.

Några av huvudverben har en del personböjda former.

Presensformer

Merparten av presensformerna bildas med hjälpverb, men det finns en verbform för presens i utifrånaspekt (en konstaterande aspekt). Den kallas enkel presens, och finns för ett fåtal verb. Vi återkommer till den.

Hjälpverb

Izan

Izan betyder 'vara' (det är en slags grundform, men inte en infinitivform). Ordet används för att böja ord som inte har ackusativobjekt (intransitiva verb). Det betyder att det inte finns böjningsformer för ackusativobjektet. Men det finns former som är bestämda av ett eventuellt dativobjekt. Här skiljer man bara på singularis och pluralis. Vi får följande former:
 sing subjektplur subjekt
inget dativobjektnaiz, zara, dagara, zarete, dira
sing. dativobjektzait, zaizu, zaiozaigu, zaizue, zaie
plur. dativobjektzaizkit, zaizkizu, zaiziozaizkigu, zaizkizue, zaizkie
Det finns en viss regelbundenhet här. Man kommer från 2:a person singularis till 1:a person pluralis genom att byta -z- mot -g-. Det tycks gälla generellt för alla verbformer. Man kommer till andra person pluralis genom att lägga till ett -e, men ofta krävs det någon tillägsbokstav. Det finns också en viss modularitet. Pluralis dativobjekt markeras med ett inskott av -zki-. Formerna med dativobjekt används till exempel tillsammans med ordet gustatu, tycka om. Den/det man tycker om är alltså ett dativobjekt. I presens skall huvudverbet ha ändelsen -ten eller -tzen.

Formen utan dativobjekt har vi till exempel i

Ukan

Ukan betyder 'ha'. Det används för att böja ord, som har ackusativobjekt (transitiva verb). Här har man alltså alltid ackusativobjekt. Om det inte finns dativobjekt, så har man följande former, där man alltså bara skiljer på singularis/pluralis för objektet: >>
 sing subjektplur subjekt
sing. ack.objektdut, duzu, dudugu, duzue, dute
plur. ack.objektditut,dituzu, dituditugu, dituzue, dituzte
I allmänhet markeras alltså pluralisobjekt med ett inskott av -it-, men tredje person pluralis avviker.

Om det finns ett dativobjekt, och det är i 3:e person, så finns det helt regelbundet, om än komplicerat system för att bilda formerna.

Ackusativobjektet markeras först enligt tabellen
sing. ackusativobjekt (det)di-
plur. ackusativobjekt (dem)dizki-
Sedan markeras dativobjektet och subjektet:
 jagduhanvinide
1:a (åt mig)--dazu-t--dazue-date
2:a (åt dig)-zut--zu-zugu--zute
3:e (åt det)-ot-ozu-o-ogu-ozue-ote
1:a (åt oss)--guzu-gu--guzuegute
2:a (åt er)-zuet--zue-zuegu--zuete
3:e (åt dem)-et-ezu-e-egu-ezue-ete
Man ser att grovt sett markeras dativobjekt av följande:
åt mig-da-
åt dig-zu-
åt det-o-
åt oss-gu-
åt er-zue-
åt dem-e-
och subjektet markeras enligt följande
jag-t
du-zu
han-
vi-gu
ni-zue
de-te
Undantaget är formen -t, som borde vara -da. Man undviker dubbelteckningar som -gugu eller -zuezue genom att man hanterar dessa reflexiva former genom omskrivningar. Notabelt här är att verbet nästan helt saknar stam, och praktiskt taget bara består av prefix och suffix (möjligtvis kan di- i di- och dizki- ses som en stam).

Egon

Egon betyder också 'vara', men används bara för att uttrycka var subjektet är. Det betraktas som hjälpverb, men används knappast till att bilda former av andra verb. Det har inget ackusativ- eller dativobjekt, och behöver därför bara böjas efter subjektet:
sing. subjektplur. subjekt
nago, zaude, dagogaude, zaudete, daude

Eduki

Eduki är ett annat ord för 'ha'. Det har heller knappast användning som hjälpverb åt andra verb. Till skillnad från egon har det ju objekt. Det böjs efter numerus (singularis/pluralis) hos objektet.
obj.sing subjektplur subjekt
sing.daukat, daukazu, daukadaukagu, daukazue, daukate
plur.dauzkat, dauzkazu,dauzkadauzkagu, dauzkazue,dauzkate
Man ser att pluralobjekt markeras med ett inskott av -z-.

Huvudverb

Enkel presens

Enkel presens är en form för presens i utifrånaspekt, som inte bildas med hjälpverb. Den finns för ett fåtal verb.
grundformbetydelsesing subj.plur. subj.
etorrikommanator,zatoz,datorgatoz,zatozte,datoz
joannoa,zoaz,doagoaz,zoazte,doaz
jakinvetadakit,dakizu,dakidakigu,dakizue,dakite
För andra verb får man använda en sammansatt form, som beskrivs strax. De bygger på att man använder huvudverbet i en icke-personböjd form. Sådana former kallas infinita.

Infinita verbformer

Stamform

Stamformen är den enkla grundformen hos verbet. Den används t.ex. för att bilda perfekt ('har gjort'). Här är några exempel:

Presens particip

Ändelsen är här -ten eller -tzen. Framför de ändelserna försvinner avslutande -n, -i och -tu hos stamformen. Vi har t.ex.

Futurum particip

Ändelsen är här -ko eller -go

Teleativ particip

Denna form bildas med ändelserna -tzera eller -tzeko, som bildas genom att man ersätter n:et i tzen med -ra eller -ko. De uttrycker syftet med ett annat verb, dvs samma sak som det svenska 'för att'+infinitiv.

Verbalsubstantiv

Verbalsubstantivet har ändelsen -tze, men eftersom det är ett substantiv, så tillkommer normalt den bestämda artikeln -a till -tzea, som sedan kan böjas i kasus. Verbalsubstantivet representerar aktiviteten att verbet utförs.

Sammansatta verbformer

Dessa verbformer bildas med verben izan för intransitiva verb, och ukan för transitiva. (Undantag dock för "vanlig presens")

Förfluten tid

Vi såg att perfekt bildades med presensformer av hjälpverb liksom på svenska. Det finns imperfektformer av hjälpverben. Men de används inte för att bilda pluskvamperfektum utan för att bilda perfekt för händelser som ligger något längre tillbaka i tiden. Så kallad presens perfekt anger händelser, som har inträffat under ungefär den innevarande dagen. För händelser längre tillbaka än så används "imperfekt perfekt".

Dessutom används imperfektformerna av hjälpverben i deras huvudverbsroll, alltså för att uttrycka 'var' och 'hade'. Varje form av izan och ukan i presens har en motsvarighet i imperfektum, men vi återger inte alla dessa former.

Av izan har vi formerna:
 sing subjektplur subjekt
utan dativobjnintzen, zinen, zenginen, zineten, ziren
med dativobjzitzaidan, zitzaizun,zitzaionzitzaigun, zitzaizuen, zitzaien
Man ser att imperfektum generellt markeras med ett avslutande -n, även om det faller bort i en del sammanhang. Existensen av ett dativobjekt signaleras av ett prefix zitz-.

Ukan böjs på följande sätt, olika för singularis och pluralis ackusativobjekt:
 sing subjektplur subjekt
sing obj.nuen, zenuen, zuengenuen, zenuten, zuten
plur obj.nituen, zenituen, zituengenituen, zenitutzen, zitzuzten
Man ser pluralobjekt markeras med ett inskott av -it-. Utöver detta finns former för när det också finns ett dativobjekt.

Även egon ('vara någonstans') och eduki ('ha') har imperfektformer:
grundformsing subjektplur subjekt
egonnengoen, zeunden, zegoengeunden, zeundeten, zenden
edukineukan, zeneukan, zeukangeneukan, zeneukaten, zenkaten
 neuzkan, zeneuzkan, zeuzkangeneuzkan, zeneuzkaten, zenzkaten
Den sista raden gäller för pluralis objekt (ägodelar), vilket markeras med ett inskott av -z-.

Andra modi än indikativ

Att önska göra något uttrycks med ordet nahi + rätt form av izan/ukan. Izan/ukan kan alltså stå i presens eller i imperfektum. Men det kan också stå i perfekt form: som t.ex ordaindu nahi izan dut, jag har önskat betala. izan dut betyder alltså har varit. Att man måste göra något uttrycks på samma sätt med ordet behar. Perfektformen har här en speciell betydelse, som kan påminna om perfektaspekten i grekiska eller georgiska. Ordaindu behar izan dut betyder "Jag har måst betala (så jag har gjort det)". Den svenska formuleringen "Jag har tvingats betala" uttrycker ungefär samma sak.

Att kunna något uttrycks genom att hjälpverbet sätts i en form som kallas potentialis. Formerna ser ut så här:
grundformsing subjektplur subjekt
izannaiteke, zaitezke, daitekegaitezke, zaitezkete,daitezkete
ukandezaket, dezakezu, dezakedezakegu, dezakezue, dezakete
 ditzaket, ditzakezu, ditzakeditzakegu, ditzakezue, ditzakete
Den sista raden gäller med pluralobjekt. Man byter där 'dez' mot 'ditz'.

Baskiskan har också en konditionalisform, som används när man artigt ber om något:

betyder 'jag skulle önska en kaffe (om ni vill)'. Formerna för ukan är följande:
nuke, zenuke, lukegenuke, zenukete,lukete


Ett annat modus handlar om indirekt anföring och liknande. Om man säger "Jag vet att han har gjort det", så menar man ju att han har gjort det, men det är inte det man formellt säger. Man säger att man vet att han har gjort det. Verbet gjort skall då stå i ett "indirekt anförings modus". Det representeras med ändelsen -ela. -ela eliminerar det avslutande -n:et i imperativformerna. Modus imperativ i andra person är helt enkelt grundformen av verbet: Joan = Gå! Imperativ finns också i första person pluralis, och betyder då "Låt oss!". Den formen finns för izan/ukan och också för några huvudverb.
grundform1p imperativ
izangaitezen
ukandezagun
joangoazen
'Låt oss gå' kan man alltså uttrycka på två sätt:


Adjektiv

Adjektiv kompareras oftast regelbundet med följande ändelser:

Oregelbunden komparering har ordet för 'bra': on, hobe. 'Mycket' heter asko. I komparativ form ('mer') heter det gehiago


Pronomen

Personliga pronomen

De personliga pronomina är korta, och följer i mycket samma mönster som personändelserna för verben. De kan böjas i diverse kasus. Vi återger här kasus absolutiv och genitiv.
jagniminnire (nere)
duzudinzure
hanberahansbere
viguvårgure
nizuekerzuen
de-derasberen
Bera betyder inte bara 'han' utan också 'hon','den' och 'det'.

Observera att pronomina har delvis andra genitivändelser än substantiv. 'zuen' har dock en substantivändelse.

Pronomina kan även böjas i andra kasus, t.ex.

Elkar betyder varandra. Elkarekin betyder då t.ex. med varandra (tillsammans).

Frågepronomen

De flesta frågepronomen bildas som kasusformer av zer, vad och non var. Här är en lista:

Obestämda pronomen

En del obestämda pronomina (pronomina med inslag av "något" bildas med frågepronomen + ordet bait.

'Annan' heter beste. Ordet står ofta tidigt i meningen, t.ex. före ett demonstrativt pronomen: beste hau, 'den här andra'.

Demonstrativa pronomen

Baskiskan har liksom en del andra språk tre demonstrativa pronomen, ett för 'det här' (nära), ett för 'det där' (medelavstånd) och 'det där långt borta'. Den här tabellen ger också motsvarande adverb:
hauden härhenenhär
horiden därhordär
huraden där bortahandär borta
Tänk på att alla dessa h:n uttalas svagt, eller inte alls. Urruti betyder långt borta. De demonstrativa pronomina böjs i pluralis med -k eller -ek.


Ja och nej med mera

Ja heter bai. Nej heter ez, och det betyder också 'inte'. Man negerar en mening genom att sätta ez före verbet. I negerade meningar står oftast verbet inte sist, vilket är vanligt annars (oftast står hjälpverbet sist). Frågor som kräver ett svar 'ja' eller 'nej', bildas ofta med tonfallet. Man formulerar ett antagande positivt, men markerar frågan med ett stigande tonfall. Men baskiskan har också en frågepartikel al, som motsvarar arabiskans 'hal', eller franskans 'est-ce que', eller svenskans 'är det så att'. Frågepartikeln placeras före verbet (hjälpverbet).

'Och' heter eta. 'Men' heter baina. 'Eller' heter edo. Villkorskonjunktionen 'om' uttryckes med ett suffix ba- på hjälpverbet (eller huvudverbet, om det inte finns något hjälpverb). 'Om inte' heter Ez ba-. Villkoret 'om' kan förstärkas med partikeln baldin. 'Etxea baldin badaukat', Om jag har ett hus.

Ordföljd

Eftersom baskiskan är rikt på former för kasus, behöver ordföljden inte användas för detta, och ordföljden är därför relativt fri. Här är några regler:

  1. Subjektet kommer oftast först, och verbet kommer oftast sist
  2. En finit verbform får i alla fall inte stå först.
  3. Om det inte är en imperativform, för den skall stå först
  4. Hjälpverbet kommer efter huvudverbet.
  5. Ett verb negeras med ett ez före huvudverbet och hela denna konstruktion placeras först i meningen.
  6. Frågeord kommer oftast omedelbart före verbet.
  7. Meningens tema kommer omedelbart före verbet.
  8. För emfas kan man placera temat först, och detta överrider då de övriga reglerna.


Räkneord

Talsystemet har basen 20. 34 heter allså hogeihamalau = 20 + 14. 77 heter hirurogeihamazazpi = 3x20+17

Månaderna

Månad heter hilabete. Måne heter ilargia

Veckodagar


Ord

Substantiv

Substantiven ges oftast i bestämd form (ändelse -a)

Verb

Adjektiv

Riktningsord

Adverb m.m.

Hälsningsfraser